1Ve mig (uttryck för intensiv förtvivlan och vemod)!
2De trofasta är borta ur landet,
3Händerna [på dem som borde veta bättre] är skickliga (ivriga, fullt engagerade i) att göra det onda:
4Den bäste är [smärtsam] som en törnbuske [som river den som kommer nära],
5Lita inte på en vän,
6För sonen föraktar (förkastar) sin far,
7Men jag, jag ska skåda (hålla utkik) efter Herren (Jahve),
8Gläd dig inte över mig,
9Jag ska bära Herrens (Jahves) harm
10Sedan ska min fiende se det
11En dag till att bygga upp dina murar,
12Det ska komma en dag när de ska komma till dig
13Landet ska bli ödelagt för dem som bor där
14Vakta ditt folk, med din stav
15Som i de dagar då du kom ut ur Egyptens land,
16Länderna ska se och komma på skam
17De ska slicka stoftet som en orm,
18Vem är en Gud som du [nej, det finns ingen],
19Han ska på nytt förbarma sig (visa nåd) över oss.
20Du ska visa trofasthet (fasthet, sanning, trovärdighet, pålitlighet) mot Jakob