1Vid den tiden [då de var på östra sidan av Galileiska sjön] hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade till dem:
2”Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta.
3Om jag skickar hem dem utan mat så blir de alldeles uttröttade [och kollapsar] på vägen hem. Somliga har ju kommit långväga ifrån.”
4Lärjungarna sade till honom: ”Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken [i dessa obebodda trakter] att alla dessa människor kan äta sig mätta?”
5Han frågade: ”Hur många bröd har ni?”
6Han befallde folket att slå sig ner på marken. Efter att ha tagit de sju bröden och tackat Gud, bröt han dem och gav dem åt lärjungarna (givandet fortsatte kontinuerligt) så att de kunde dela ut dem, och de delade ut dem åt folket.
7De hade också några små fiskar. När han hade bett Guds välsignelse över dem sade han att de också skulle delas ut.
8Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju stora korgar med överblivna bitar. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män. Dessa sju korgar var stora korgar, ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.]
9Det var omkring 4 000 som ätit [förutom kvinnor och barn, se Matt 15:38]. Sedan skickade han hem dem,
10och steg genast i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta. [Vid västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias. Området kring staden Magdala, se Matt 15:39.]
11Fariséerna kom ut och började diskutera med honom. För att pröva (fresta och fälla honom) begärde de ett tecken från himlen [något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud].
12Jesus suckade djupt i sin ande [över deras otro och förhärdelse] och sade: ”Varför söker detta släkte ett tecken? Jag säger sanningen till er, detta släkte ska inte få något tecken.”
13Så lämnade han dem [hastigt] och steg i båten igen och for över till andra [antagligen den norra] stranden.
14De [lärjungarna] hade glömt att ta med bröd [antagligen på grund av det hastiga uppbrottet]. De hade inte mer än ett bröd med sig i båten.
15Jesus varnade dem (gav dem följande uttryckliga befallning upprepade gånger): ”Håll ständigt ett vakande öga (urskilj, analysera) och akta er för fariséernas surdeg [förvridna teologi] och Herodes surdeg [världsliga lättja och ondskefulla politik]!”
16[Lärjungarna förstod inte att Jesus talade i bildspråk.] De diskuterade med varandra om att de inte hade tagit med bröd.
17Jesus, väl medveten om detta, sade till dem: ”Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)?
18Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? [Jer 5:21, Hes 12:2] Kommer ni inte ihåg
19hur jag bröt de fem bröden åt de 5 000? Hur många mindre korgar [som man hade för sin resa] plockade ni då fulla med rester?”
20[Jesus fortsätter:] ”Och efter de sju bröden till de 4 000, hur många stora korgar fulla med rester fick ni då?”
21Han sade: ”Förstår ni ännu inte?”
22Jesus kom till Betsaida [vid norra delen av Galileiska sjön]. Man förde en blind man till honom och bad att han skulle röra vid honom.
23Jesus tog den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. [Betsaida var en av de platser Jesus fördömde för dess otro, se Luk 10:13, så det är möjligt att Jesus behöver ta ut den blinde mannen ut från den miljön.] Efter att Jesus hade spottat på hans ögon (upprepade gånger) frågade han honom: ”Ser du något nu?”
24Han såg upp och svarade: ”Jag ser människor, men de ser ut som träd som går omkring.”
25På nytt lade Jesus sina händer på hans ögon, och nu såg mannen klart (kunde fixera sin blick) och synen blev återställd och han kunde se allt tydligt [på avstånd].
26Jesus skickade i väg mannen till hans hem och sade: ”Gå inte ens in i byn!” [Det verkar som om Betsaida inte var mannens hem, utan han bodde på landsbygden eller i någon närliggande by.]
27Jesus gick med sina lärjungar till byarna i trakten av Caesarea Filippi [ett hedniskt område drygt fyra mil norr om Gennesarets sjö]. På vägen dit frågade han sina lärjungar: ”Vem säger folket att jag är?”
28De svarade: ”Johannes Döparen; men andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5], och andra en av profeterna.”
29Han frågade dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?”
30Men han förbjöd dem att säga det till någon.
31Därefter började han undervisa dem [för första gången] om att Människosonen måste lida mycket (det är helt nödvändigt) och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar.
32Rakt på sak (öppet, så det inte kunde missförstås) talade han om detta. Då tog Petrus honom avsides och började tillrättavisa honom strängt.
33Men Jesus vände sig om [och vände Petrus ryggen], och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus och sade: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.”
34När han sedan kallat till sig folkskaran, tillsammans med sina lärjungar, sade han till dem:
35För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
36För vad hjälper det en människa att vinna hela världen
37Vad skulle en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)?
38För den som skäms [skulle känna personlig skam] för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte,