1När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledade fariséerna, iakttog de honom noga.
2Då stod en man framför honom som led av vatten i kroppen. [Lukas använder den medicinska termen vi kallar ödem. Antagligen var hans ben svullna.]
3Jesus frågade de laglärda och fariséerna: ”Är det tillåtet att hela på sabbaten eller inte?”
4Men de var helt tysta. Han tog tag i mannen, helade honom och lät honom gå.
5Sedan sade han till dem: ”Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte på en gång upp dem, även om det är sabbat?”
6Det kunde de inte svara på heller.
7När han märkte hur gästerna valde ut de bästa platserna [närmast värden], berättade han en liknelse:
8”När du blir bjuden till bröllopsfest, så ta inte de förnämsta platserna vid bordet. Kanske är någon av gästerna mer ansedd än du?
9Då kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: ’Ge honom din plats!’ Då får du skamsen gå och ta den lägsta platsen.
10Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: ’Min vän, sätt dig högre upp!’ Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
11Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”
12Han sade också till den som bjudit honom [Jesus hade nyss talat till gästerna, nu vänder han sig till värden]: ”När du bjuder på lunch [ordagrant ’dagens första måltid’, frukost eller tidig lunch] eller till kvällsmål (större festmåltid), bjud då inte bara dina vänner, syskon, släktingar eller rika grannar, som du har för vana att göra. De bjuder ju tillbaka och det blir din belöning.
13Nej, när du bjuder in till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda.
14Salig (lycklig, välsignad) är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”
15När en av gästerna hörde detta [att det finns en belöning som väntar efter uppståndelsen, se vers 14] sade han till Jesus: ”Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den som får vara med om måltiden i Guds kungarike.” [Jes 25:6; Matt 5:6]
16[Jesus tar tillfället i akt och berättar en liknelse om en stor fest, troligtvis en bröllopsfest. Bakgrunden är att enligt den dåtida seden skickade värden i god tid ut en inbjudan om att en fest skulle hållas. Utifrån antalet som svarat gjordes förberedelser. En andra inbjudan skickades när allt var klart. Att då tacka nej, när man redan sagt ja, var väldigt ofint. En snarlik liknelse finns i Matt 22:1-14 om en bröllopsfest. Det finns även ett exempel där Jesus och lärjungarna är bjudna till ett bröllop i Kana, se Joh 2:1-2.]
17När tiden för festen var inne sände han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: ’Kom, nu är allt färdigt!’ [Detta var den andra inbjudan, se Matt 22:2-3.]
18Men en efter en började de alla ursäkta sig.
19En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar, och jag ska ut och pröva (undersöka och godkänna) dem. Var vänlig ta emot min ursäkt.’ [Vanligtvis ägde man en eller två oxar, så detta var en förmögen man som skaffat tio till.]
20En annan sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ [Hustrun hade nog glatt sig att få gå på festen, och det fanns plats för fler.]
21Tjänaren kom tillbaka och berättade för sin herre vad de svarat. Då greps husbonden av vrede och sade till sin tjänare: ’Skynda dig ut på gator och gränder i staden [det är bråttom eftersom allt är klart för festen] och för hit fattiga, lemlästade (krymplingar), blinda och lama.’
22Sedan sade tjänaren: ’Herre, vad du befallde är utfört, men det finns fortfarande plats.’
23Då sade herren till tjänaren: ’Gå ut på huvudvägar och landsvägar [utanför staden] och övertala (uppmana) människorna att komma in, så att mitt hus blir fullt.
24För jag säger er att ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid.’ ”
25Stora skaror följde Jesus. [Många människor flockades kring Jesus av olika skäl. Jesus är mer intresserad av kvalitet än kvantitet.] Han vände sig om och sade till dem:
26”Om någon kommer till mig och inte hatar (älskar mig mer än)
27Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det?
29Annars, om han lagt grunden men inte bygger färdigt, kan alla som ser det börja håna honom
30och säga: ’Den där mannen började bygga men kunde inte bli klar.’
31Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000?
32Kan han inte det, skickar han en delegation och ber om fred medan den andre ännu är långt borta.
33Därför kan ingen av er vara min lärjunge om han inte ger upp (försakar, tar farväl av) allt han har.
34Salt är bra [bevarar, renar och ger god smak], men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur ska man då få det salt igen?
35Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det.