1En man levde i landet Us [troligtvis öster om Israel, se Klag 4:21]. Hans namn var Job [hebr. Ijov, betyder ”var är fadern?” eller ”ansatt”]. Han var en god (ren) och hederlig man (hade integritet och ville göra det rätta), som fruktade (vördade) Gud och flydde det onda.
2Åt honom föddes
3Han hade
4Jobs söner brukade turas om att hålla fest (bankett – hebr. mishte) hemma hos varandra på sin dag [ordagrant ”hus – en man – hans dag”]. De bjöd också in sina tre systrar [med deras familjer] för att äta och dricka med dem.
5Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [3 Mos 1:3] för var och en av dem, för han tänkte: ”Mina barn kan ha syndat och förbannat Gud i sina hjärtan.” Så gjorde Job varje gång.
6En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve, Guds personliga namn). Åklagaren [hebr. ha-Satan; translittererat till Satan] var också med bland dem.
7Herren frågade Åklagaren (Satan): ”Varifrån kommer du?”
8Då sade Herren till Åklagaren (Satan): ”Har du lagt märke till (satt ditt hjärta till) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda.” [Notera att det inte är Åklagaren utan Herren som tar initiativet till att lyfta fram Job som ett exempel.]
9Åklagaren (Satan) svarade Herren: ”Är det utan orsak som Job fruktar (vördar) Gud?
10Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt som hör till honom? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet.
11Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr olam) räck ut din hand och rör vid allt som hör till honom. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet.”
12Herren sade till Åklagaren (Satan): ”Se [här är han], allt som hör till honom är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan lämnade (gick bort från) Herrens (Jahves) ansikte (närvaro).
13[Perspektivet flyttas på nytt tillbaka till jorden och Jobs sju söner. Familjefestligheterna inleddes troligen i den äldste sonens hus. Som den förstfödde skulle han ärva dubbelt så mycket som de andra, se 5 Mos 21:17. Job var bland de rikaste i öst, se vers 3, och hans söner var också mäktiga män. Delar av egendomen hade troligen redan tillfallit den äldste sonen.]
14Då kom en budbärare [den förste av fyra] till Job och sade: ”Medan oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten
15då attackerade (överföll) sabéerna [ett folkslag från söder, Seva var ett barnbarn till Abraham som flyttade österut, se 1 Mos 25:3, 6] oss, rövade bort djuren och dödade alla dina tjänare (ordagrant: ”unga män”) med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.”
16Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: ”Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.”
17Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: ”Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.”
18Medan han talade, kom ännu en budbärare [den fjärde] och sade: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem.
19Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.”
20När Job hörde detta ställde han sig upp och rev sönder sin mantel och rakade sitt huvud [dåtida seden för att visa sorg, se Joel 2:13; Jer 7:29; Mika 1:16]. Sedan kastade han sig raklång till marken [i vördnad för Gud]
21och sade:
22Under allt detta [olyckorna som drabbade honom i vers 13-19] syndade inte Job och tillät sig inte att anklaga (tala dåraktigt om) Gud (Elohim).