1Och Israels män hade avlagt en ed i Mitspa och sagt: ”Ingen av oss ska ge sin dotter till Benjamin som hustru.”
2Och folket kom till Betel och satt där inför Guds (Elohims) ansikte till kvällen och lyfte upp sina röster och grät bittert.
3Och de sade: ”Varför Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) har detta fått ske i Israel? Att det idag saknas (fattas) en stam i Israel?”
4Och det skedde nästa morgon att folket steg upp tidigt och byggde ett altare där och offrade brännoffer och shalomoffer.
5Och Israels söner sade: ”Vem finns som inte kom upp i församlingen från alla Israels stammar till Herren (Jahve)?” eftersom de hade avlagt en stor ed angående den som inte kom upp till Herren (Jahve) till Mitspa och sagt: ”Den ska säkerligen dödas.”
6Och Israels söner ångrade (ordagrant tröstade) sig över Benjamin, sin bror, och sade: ”Det är en stam som har huggits av från Israel idag.
7Vad ska vi göra för dem till att ge dem [som är kvar] fruar, då vi har gett en ed vid Herren (Jahve) att vi inte ska ge dem våra döttrar till hustrur?”
8Och de sade: ”Finns det en från Israels stammar som inte kommet till Herren (Jahve) i Mitspa?” Och se, det kom inte en man till lägret från Javesh-Gilead till församlingen.
9Och folket uppbådades (räknades) och se, där var ingen man från Javesh-Gileads invånare.
10Och församlingen sände dit 12 000 män från soldaternas män och befallde dem och sade: ”Gå och slå dem, Javesh-Gileads invånare, med svärdsegg och kvinnorna och de små.
11Och detta ting som ni ska göra, alla män och alla kvinnor som har delat säng (haft sexuellt umgänge) med en man ska förintas.”
12Och de fann från Javesh-Gileads invånare 400 unga jungfrur som inte haft sexuellt umgänge med en man genom att ligga i hans säng. Och de förde dem till lägret i Shilo som är i Kanaans land.
13Och hela församlingen sände och talade till Benjamins söner som var i Rimmons klippa och ropade ut frid (shalom) till dem.
14Och Benjamin återvände vid den tiden och de gav dem kvinnorna som de hade sparat från Javesh-Gilead, men de räckte inte till dem (var för få).
15Och folket ångrade (ordagrant tröstade) till Benjamin eftersom Herren (Jahve) hade gjort en rämna (lucka, ett hål) i Israels stammar.
16Och församlingens äldste sade: ”Vad ska vi göra för att det ska finnas (ordagrant till att bli kvar) kvinnor eftersom kvinnorna saknas (är fördärvade, utrotade) från Benjamin?”
17Och de sade: ”De som har flytt måste bli till ett arv till Benjamin. Så att en stam inte utrotas från Israel.
18Men vi kan inte ge dem fruar från våra döttrar.” Eftersom Israels söner hade avlagt en ed och sagt: ”Förbannad är den som ger en hustru till Benjamin.”
19Och de sade: ”Se, Herrens högtider i Shilo från år till år (dagarnas dagar) som från norr till Betel, solens uppgång till huvudvägen som går upp från Betel (till) Shechem och söder till Levona.
20Och de befallde Benjamins söner och sade: ”Gå och lägg er i bakhåll i vingårdarna
21och se (bevaka), se om Shilos döttrar går ut till att dansa i danserna och (om/när) de går ut från vingårdarna och grip (fånga) åt er var man sin hustru från Shilos döttrar och gå till Benjamins land.
22Och det ska ske eftersom deras fäder eller deras bröder kommer till att kämpa med oss, att vi ska säga till dem: ”Var nådiga (ge dem oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot dem eftersom vi inte tog till dem (benjaminiterna) varje man en hustru i striden. Inte heller gav ni till dem så att ni nu skulle vara skyldiga.”
23Och Benjamins söner gjorde så och tog sig hustrur efter deras antal av dem som dansade som de tog med sig. Och de gick och återvände till sin arvedel och byggde städer och bodde i dem.
24Och Israels söner återvände därifrån vid den tiden, varje man till sin stam och till sin familj. Och de gick därifrån varje man till sin arvedel.
25På den tiden fanns det ingen kung i Israel.