1Och det hände efter Josuas död [Jos 24:29-31] att Israels söner frågade Herren (Jahve) och sade: ”Vem ska gå upp åt (vem ska leda) oss mot kananéerna för att strida mot dem?”
2Herren (Jahve) svarade: ”Juda [stam] ska gå upp, se jag har gett landet i hans hand.” [Folket befinner sig i Gilgal i närheten av Jeriko, se Dom 2:1; Jos 4:20.]
3[I sju sektioner beskrivs nu hur israeliterna misslyckades att inta landet. Den första beskriver två stammar (Juda och Simon) som har viss framgång, följt av fem stammar (Benjamin, Josef, Zevolun, Asher och Naaftali) som misslyckas, för att avslutas med Dans katastrofala nederlag, se vers 34. Sjutalet finns med i den medvetna strukturen. De fem stammar som inte får en egen uppräkning är Ruben, Levi, Gad och Isaskar. Simon, som finns inom Juda område, omnämns kortfattat i inledningen tillsammans med Juda, men redan i nästa vers är inte fokus på dem utan Juda, se vers 4.]
4Juda [tillsammans med folket från Simons stam] gick nu upp och Herren (Jahve) gav kananéerna och perisseerna i deras hand och de slog dem i Bezek – 10 000 man. [Bezek betyder ”blixt” och är troligtvis dagens Ibziq som ligger i Manasse stams område, ca 10 mil norr om Jerusalem. Strax kommer Herrens budbärare/ängel att fördöma israeliterna att de inte fördrev dessa folk, se Dom 2:1-3. Se även Jos 3:10; 9:1; 2 Mos 3:8; 5 Mos 7:1; 20:17.]
5Och de fann Adoni-Bezek [troligtvis en titel på kungen över staden; ordagrant ”blixtens herre”] i Bezek [”blixtens-stad”] och de stred mot honom och de slog kananéerna och perisseerna.
6Men Adoni-Bezek flydde och de jagade efter honom och fångade honom och högg av hans tummar och hans stortår. [Denna form av lemlästning var vanlig bland hedniska folk, vilket gjorde personen oförmögen att hantera vapen eller utföra religiösa riter (3 Mos 8:23-24). I nästa vers (i hans egna ord) beskriver kungen hur han nu själv drabbas av det straff han själv åsamkat 70 andra personer. Han tolkar det som Guds straff, se även Ords 10:24; 26:27.]
7Adoni-Bezek sade då: ”70 kungar som samlar mat under mitt bord [tigger] har sina tummar och stortår avhuggna. Som jag har gjort så har Gud (Elohim) återgäldat mig.” [Frasen ”samlar mat under mitt bord” syftar på att de tiggde. Dessa 70 tillfångatagna kungar som blivit stympade kunde inte annat än tigga vid deras fångvaktares bord. De hade förödmjukats och hölls vid liv av Adoni-Bezek bara för att visa på hans makt och ingjuta skräck.] De förde honom till Jerusalem och han dog där. [Det är inte helt klart vilka ”de” är, men troligtvis att det är simonierna som ligger bakom denna hämnd och för Adoni-Bezek till jebuserna i Jerusalem, dock verkar inte Gud tillåta att han hålls i Jerusalem på samma sätt för att ingjuta skräck i omgivningen, se även Matt 5:38, 39; Rom 12:19.]
8Och Juda söner stred mot Jerusalem [som också kallades Jebus, se Jos 15:63] och tog det och slog det med svärdsegg och satte staden i brand. [Detta var en tillfällig seger (Jos 15:63; Dom 1:21; 19:10-12). David intar senare staden, se 2 Sam 5:7.]
9Därefter gick Juda söner ner och stred mot kananéerna som bodde i bergsbygden och i Söder (Negev) och i Låglandet.
10Och Juda gick mot kananéerna som bodde i Hebron, det nuvarande Hebron hette tidigare Kirjat-Arba [1 Mos 13:18; 23:2; Jos 14:15], och de slog Sheshaj och Achiman och Talmaj [som var ättlingar av jätten Anakim, 4 Mos 13:29-33; Jos 15:13-14; 5 Mos 2:10-11, 20-21].
11Och därifrån gick han mot invånarna i Devir [i södra Juda bergsbygd]. Det nuvarande Devir hette tidigare Kirjat-Sefer [ordagrant: ”Skriftens stad”, kanske fanns det ett bibliotek eller register där eller kanske en skola för notarier/skrivare, se även Jos 15:15].
12Och Kaleb sade: ”Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru.”
13Och Otniel, Kenaz son, Kalebs yngre bror, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru.
14Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sade till henne ”Vad behöver du?” [Jos 15:16-18]
15Och hon svarade: ”Ge mig en välsignelse [extra favör], eftersom du har satt mig i Sydlandet, ge mig därför vattenkällor.” Och Kaleb gav henne den Övre källan och den Nedre källan [Jos 15:19].
16Och keniterna, Moses svärfars söner [2 Mos 2:16], gick upp från Palmstaden [i vanliga fall Jeriko (5 Mos 34:3), men kan syfta på någon annan stad här] med Judas söner till Juda öken som är söder [ordagrant: ”Negev”] om Arad, och de gick och bodde med folket.
17Och Juda gick med Simon, sin bror, och de slog kananéerna som bodde i Tsfat [12 km öster om Ber-Sheva i Negevöknen] och förgjorde dem [Jos 2:10; 6:17-19]. Och de kallade staden Chorma [som låter som ordet för ”total förstörelse” på hebreiska, se 4 Mos 21:3].
18Juda tog även Gaza med sina gränser och Ashkelon med sin gränser och Ekron med sina gränser.
19[Sammanfattande summering:] Och Herren (Jahve) var med Juda och han drev ut invånarna i bergsbygden, men han kunde inte driva ut invånarna i dalen för de hade vagnar av järn. [Hästekipagen var av trä, men med beslag och förstärkningar av järn.]
20Och de gav Hebron till Kaleb, som Mose hade sagt, och de drev ut därifrån Anaks tre söner [4 Mos 14:24; 5 Mos 1:36; Jos 14:9-14].
21Och jevuséerna som bodde i Jerusalem blev inte utdrivna av Benjamins söner utan jevuséerna bor med Benjamins söner i Jerusalem till denna dag.
22Josefs hus gick upp mot Betel och Herren (Jahve) var med dem.
23Och Josefs hus sände spejare att utforska Betel, och stadens namn var tidigare Loz.
24Och väktarna såg en man komma ut ur staden, och de sade till honom: ”Visa oss, vi ber dig, ingången till staden så ska vi ge dig nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)”
25Och han visade dem ingången till staden och de slog staden med svärdsegg men de lät mannen och hans familj gå.
26Och mannen gick till hettiternas land och byggde en stad och gav den namnet Loz, som den heter än idag.
27Och Manasse drev inte ut invånarna från:
28Och det hände när Israel hade vuxit sig starkt att de satte kananéerna till tvångsarbetare (de blev skattskyldiga), men de drev på inget sätt ut dem.
29Och Efraim drev inte ut kananéerna som bodde i Gezer [stad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem], utan kananéerna bodde i Gezer bland dem.
30Zevolun (Sebulon) drev inte ut Kitrons invånare och inte Nahalols invånare utan kananéerna bodde bland dem och blev tvångsarbetare (skattskyldiga).
31Asher drev inte ut
32utan Asher bodde bland kananéerna, landets invånare, för de drev inte ut dem.
33Naftali drev inte ut invånarna från Beit-Shemesh och invånarna från Beit-Anat utan bodde bland kananéerna, landets invånare. Dock blev Beit-Shemesh och Beit-Anats invånare tvångsarbetare (skattskyldiga).
34Och amoréerna tvingade Dans söner till bergsbygden, för de ville inte låta dem komma ner till dalen [Jos 19:47-48; Dom 18].
35Och amoréerna var beslutna att bo i Harcheres i Ajalon [ordagrant: ”hjortarnas fält”] och i Shaalvim [ordagrant: ”rävarnas plats”], men Josefs hus hand segrade så att de blev tvångsarbetare (skattskyldiga).
36Och amoréernas gräns gick från hörnet av Akrabim [hebreiska för ”skorpion”] från Sela [söder om Döda havet; Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] och uppåt.