1Och det hände sig att när hela folket var rent, gick de över Jordan så som Herren (Jahve) hade talat till Josua och sagt:
2”Ta tolv män från folket, en man (ordagrant ”en man, en man” – hebr. ish ehad ish ehad) från varje stam [upprepningen betonar att alla stammar ska representeras],
3och befall dem och säg: ”Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt.”
4Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner en man, från varje stam en man [ordagrant: ”en man, en man”, se vers 2],
5och Josua sade till dem: ”Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar,
6för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: ”Vad betyder dessa stenar?”
7då ska ni säga till dem: ”Eftersom Jordans vatten blev avskuret framför Herrens förbundsark, när den gick över Jordan skars Jordans vatten av, och dessa stenar ska vara till åminnelse för Israels söner för evigt.” [Det var inte ovanligt att resa minnesstenar, se Jos 7:26; 24:26-27; 1 Mos 28:18-22; 31:45-47.]
8Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
9Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken hade stått. Och de finns där till denna dag.
10Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren (Jahve) befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över.
11Och när allt folket var (rituellt) rena gick de över, och Herrens (Jahves) ark gick vidare och prästerna, framför folket.
12Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade sagt till dem.
13Omkring 40 000, redo och rustade till strid, gick över i Herrens (Jahves) närvaro till strid, till Jerikos slätt.
14På den dagen gjorde Herren (Jahve) Josua stor i hela Israels ögon och de vördade (fruktade) honom, på samma sätt som de vördat (fruktat) Mose, alla dagar i resten av hans liv.
15Och Herren (Jahve) talade till Josua och sade:
16”Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan.”
17Därför befallde Josua prästerna och sade: ”Kom upp ur Jordan.”
18Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahves) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
19Och folket kom upp från Jordan på den 10:e dagen i den första månaden (den 10 Nisan) och slog läger i Gilgal på Jerikos östra sida.
20Och de tolv stenar som de tagit upp ur Jordan satte Josua upp i Gilgal.
21Och han talade till Israels söner och sade: ”När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: ”Vad betyder dessa stenar?”
22då ska ni låta era söner få veta och säga: ”Israel kom över denna Jordan på torr mark.
23För Herren er Gud (Jahve Elohim) torkade upp Jordans vatten framför er, till dess ni kommit över, som Herren er Gud (Jahve Elohim) gjorde med Vasshavet [Röda Havet, se 2 Mos 14-15], som han torkade upp framför oss till dess vi gått över,
24för att alla jordens folk ska känna (ha kunskap om) Herrens (Jahves) den mäktiges hand, så att ni vördar (fruktar) Herren er Gud (Jahve Elohim) för evigt.”