1Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid] och sade: ”Gå in i landet [väster om Jordan] och undersök det, och då särskilt [staden] Jeriko”
2Jerikos kung fick följande rapport: ”Viktig information! Israeliska män har kommit hit i natt för att utforska landet.”
3Då sände Jerikos kung denna order till Rahab (Rachav):
4Men kvinnan gömde de två männen och svarade: ”Ja, männen var mina klienter, men jag visste inte varifrån de kom.
5När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de sin väg. Jag vet inte vart de tog vägen, men skynda er att jaga dem så hinner ni få tag på dem!”
6I själva verket hade hon fört männen upp på taket och gömt dem i linhalmen hon hade utspridd där [på tork för att sedan användas för att producera linnetyg].
7Kungens män försökte hitta dem på vägen till Jordan [floden], nära vadställena [där floden ofta bara var en halv meter djup]. Stadsporten stängdes så fort de gett sig av efter dem.
8Men innan männen lagt sig för att sova, gick Rahab (Rachav) upp på taket
9och sade till dem: ”Jag vet (har förstått) att Herren har gett landet åt er, förskräckelse för er har fallit över oss och alla som bor i landet skälver (smälter) inför er. [Ordet smälter beskriver en förändring som inte går att stå emot. Kananiterna i Jeriko var skräckslagna inför israeliterna och kunde inte göra någonting åt situationen.]
10Vi har ju hört hur Herren lät Röda havet torka ut när ni lämnade Egypten [2 Mos 14:21-22], och hur ni slog ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan Jordan [floden]. [4 Mos 21:21-35]
11När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
12Lova mig nu med en ed inför Herrens namn, eftersom jag visat er godhet, att visa godhet mot min familj. Ge ett säkert tecken på er trohet,
13att ni ska rädda livet på min far och mor, mina bröder, systrar och alla som tillhör dem så de inte behöver dö.”
14Männen sade till henne: ”Om du dör, då dör vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet.” [Männen går i borgen med sina egna liv.]
15Sedan firade Rahab (Rachav) ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var byggt som en del i stadsmuren, hon bodde i själva muren.
16Och hon sade till dem: ”Gå upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan].”
17Och männen sade till henne: ”Vi ska vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära.
18Se, när vi kommer in i landet, ska du binda ett rosenrött rep i fönstret som du firar ner oss genom, och du ska samla till dig i huset din far och din mor och dina bröder och hela din fars hushåll.
19Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom (skadar honom).
20Men om du yppar något av detta ska vi vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära.”
21Och hon sade: ”I enlighet med era ord ska det bli.” Och hon sände iväg dem och de lämnade, och hon band det röda repet i fönstret.
22Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.
23Sedan återvände de två männen och gick ner från berget och gick över [Jordanfloden] och kom till Josua, Nuns son, och de berättade för honom allt som de varit med om.
24Och de sade till Josua: ”Herren (Jahve) har verkligen (sannerligen, helt säkert) gett landet i våra händer, och dessutom smälter alla landets invånare bort [beskriver något som de omöjligt kan stå emot] från vårt ansikte.