1Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jehojaqims, Joshijahos son, Juda kungs fjärde år som var Nebukadnessar, Babels kungs första år,
2som Jeremia, profeten talade till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare, han sade:
3Från det sjuttonde året till Joshijaho, Ammons son Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahves) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
4Och Herren (Jahve) har sänt er alla hans tjänare profeterna, sänt dem i tid och ofta – men ni har inte lyssnat, inte lutat era öron till att höra –
5och sagt ”Återvänd nu var och en från hans onda väg och från era onda gärningar (handlingar) och bo i landet som Herren (Jahve) har gett till er och till era fäder till evig tid,
6och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, och provocera mig inte med era händers arbete, och jag ska inte skada (straffa) er.
7Men ni har inte lyssnat till mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) utan ni provocerar mig med era händers arbete till er egen smärta.
8Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord,
9se, jag ska sända och ta alla familjer i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska sända till Nebukadnessar, Babels kung min tjänare, och ska föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla folkslag runtomkring, och jag ska fullständigt förgöra dem och göra dem till en förvåning och en vissling och evig ödeläggelse.
10Och jag ska få att upphöra bland dem:
11Och hela landet ska bli öde och tillspillogivet, och dessa folkslag ska tjäna Babels kung 70 år.
12Och det ska ske när de 70 åren är fullkomliga (till ända) att jag ska straffa Babels kung och folkslagen förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) för deras synd och kaldéernas land och jag ska göra det till en evig ödeplats.
13Och jag ska föra upp över landet alla mina ord som jag har talat mot det, allt som är skrivet i denna bok som Jeremia har profeterat mot alla folkslag.
14Eftersom många folkslag och stora kungar även har gjort slavar av dem, och jag ska vedergälla dem efter deras gärningar och efter deras händers arbete.
15Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) till mig:
16Och de ska bli berusade och ragla hit och dit och bli som dårar på grund av svärdet som jag ska sända bland dem.”
17Och jag tog bägaren från Herrens (Jahves) hand och fick alla folkslag att dricka, till vilka Herren (Jahve) hade sänt mig,
18Jerusalem och Juda städer och dess kungar och dess furstar, till att göra dem till en förskräckelse, en förvåning, en vissling och en förbannelse (ta lätt på - hebr. klala). Som det är idag.
19Farao, Egyptens kung och hans tjänare och hans furstar och hela hans folk,
20och alla blandade folk och alla kungar från Ots land och alla kungar från filistéernas land och Ashqelon och Gaza och Ekron och kvarlevan från Ashdod,
21Edom och Moav och Ammons söner,
22och alla kungar i Tyros och alla kungar i Sidon och alla kungarna i kustländerna (öarna) bortom havet,
23Dedan och Tema och Boz och alla som har hörnen på sitt hår avklippt,
24och alla Aravas kungar och alla kungar från det blandade folket som bor i öknen
25och alla Zimris kungar och alla Elams kungar och alla Mediens kungar,
26och alla kungar från norr, långt bort och nära, den ene med den andre, och alla världens kungariken som finns på jordens ansikte (yta). Och Sheshachs kung ska dricka efter dem.
27Och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Drick och bli berusade och spy (kräks) och ramla och stå inte upp igen på grund av svärdet som jag ska sända bland er.
28Och det ska ske, om de vägrar att ta bägaren från din hand, då ska du säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Du måste absolut dricka.
29Eftersom se, i staden där man åkallar mitt namn ska jag påbörja ödeläggelse och skulle ni vara helt rena (utan skuld, skuldfria, bli utan bestraffning)? Ni är inte rena (skuldfria) för jag ska kalla på svärdet över alla jordens invånare förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
30Och du, profetera mot dem med alla dessa ord och säg till dem:
31Ett oväsen kommer till jordens ändar eftersom Herren (Jahve) har sak med folkslagen, han har avräkning med allt kött som med de onda, han ger dem till svärdet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
32Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Se ondska ska vandra från folkslag till folkslag och en stor storm ska resas upp från jordens yttersta gräns.
33Och de som är slagna av Herren (Jahve) ska på den dagen finnas från den ena änden av jorden till den andra änden av jorden, de ska inte bli sörjda, inte hopsamlade, inte begravda. De ska vara som dynga på markens ansikte (jordens yta).
34Jämra er ni herdar och gråt och rulla er [på marken i aska, se Jer 6:26] ni flockens ledare, för dagen för er slakt har kommit i fullhet (full mognad) och jag ska bryta er i bitar och ni ska falla som ett dyrbart redskap.
35Och herdarna ska inte ha någon väg att fly, inte flockens ledare någon möjlighet att undkomma.
36En röst! Herdarnas rop och jämret från flockens ledare. Eftersom Herren (Jahve) har tillspillogett deras betesmark.
37Och den fridsamma flocken har bringats till tystnad inför Herrens (Jahves) brinnande vrede.
38Han har övergett sin lya som ett ungt lejon eftersom deras land har blivit ödelagt inför hans brinnande raseri och inför hans brinnande vrede.