1Och Pashchor, Immers son prästen som var chef i Herrens (Jahves) hus, hörde Jeremia profetera dessa ord [plural].
2Och Pashchor slog Jeremia och satte honom i stocken som var i den övre Benjaminsporten som finns i Herrens (Jahves) hus.
3Och det skedde på morgonen att Pashchor förde fram Jeremia från stocken. Och Jeremia sade till honom: Herren (Jahve) har inte gett dig namnet Pashchor, utan ve! Magor Misaviv. [Namnet Magor Misaviv betyder terror från alla sidor. Detta förolämpande namn står för två saker. Det beskriver ödet som väntar Pashchor och hans familj och hela den korrupta situationen som beskrivs i dessa verser. Men det beskriver även tragiken i templet som är Guds hem. En plats där frid och ro borde råda. Men istället är det just en terrorns plats där människor inte vågar riskera livet genom att göra eller säga något som inte passar ledarskapet.]
4För så säger Herren (Jahve): ”Se, jag ska göra (lämna över) dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner [som du håller kära och som älskar dig] och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i kungen av Babels (i den babyloniske kungens) hand och han ska föra bort dem till fångenskap i Babel och slå dem med svärd (svärdet).
5Och jag ska ge hela denna stads rikedom och allt som produceras och alla Juda kungars rikedomar ska jag ge i deras fienders hand som ska ödelägga dem och ta dem och bära dem till Babel.
6Och du Pashchor och alla som bor i ditt hus ska gå i fångenskap och du ska komma till Babel och där ska du dö, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögn.”
7Herre (Jahve),
8eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa:
9Ibland tänker jag:
10[Anledningen till att jag ville hålla inne Guds ord var att:]
11Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
12Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
13Sjung till Herren (Jahve),
14Förbannad (helt omintetgjord - hebr. aror) är dagen jag föddes [även Job förbannar sin födelsedag, se Job 3:1],
15Förbannad (helt omintetgjord - hebr. aror) är mannen
16Och låt den mannen bli som städerna
17Eftersom han inte slog mig från livmodern [innan jag var född]
18Varför kom jag fram (föddes jag) från livmodern