1Därefter inföll en av judarnas högtider och Jesus gick upp till Jerusalem.
2Nu finns det i Jerusalem vid Fårporten en damm som på hebreiska kallas Betesda som har fem pelargångar [täckta med tak].
3I dessa låg alltid många sjuka (svaga, kraftlösa) människor: blinda, halta, paralyserade (lama, förtvinade, med muskelsjukdomar).
4En man var där som hade varit sjuk (svag, kraftlös) i 38 år. [Lika länge som israeliterna vandrat i öknen från Kadesh-Barnea till bäcken Sered, se 2 Mos 2:14. Det hade varit en livslång ökenvandring för denne sjuke man.]
5När Jesus såg honom ligga där och visste att han varit sjuk så länge, frågade Jesus honom: ”Vill du bli frisk (helad)?”
6Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. [Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet.] När jag själv försöker ta mig ner, kommer någon annan före mig.”
7Jesus sade till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå.”
8På en gång blev mannen helad (återfick sin styrka) och tog sin bädd och gick.
9därför sade de judiska ledarna gång på gång till mannen som blivit fullständigt helad: ”Det är sabbat, det är emot lagen att bära din bädd.”
10Han svarade: Den som helade mig sade: ”Ta din bädd och gå.”
11Då frågade de honom: ”Vem är den mannen som sade till dig, ta upp din bädd och gå?”
12Men han som blivit helad visste inte vem det var, för Jesus hade försvunnit in i [obemärkt gått vidare bland] folkmassan som fanns på platsen.
13Senare, när Jesus fann honom i templet [tempelområdet] sade han till honom: ”Se, du är helad (hel, frisk). Sluta synda så att inte något värre händer dig.”
14Mannen gick då bort och rapporterade för judarna att det var Jesus som hade helat honom.
15Eftersom han hade gjort dessa saker på en sabbat började judarna att förfölja (besvära, jaga) Jesus och planerade att döda honom.
16Men Jesus svarade dem: ”Min Fader verkar (arbetar) ännu i denna stund, därför verkar (arbetar) också jag.”
17Detta svar gjorde de judiska ledarna ännu mer beslutna att döda Jesus, eftersom han inte bara gång på gång upphävde sabbaten, utan också kallade Gud sin Fader, vilket jämställer honom själv med Gud.
18Då svarade Jesus dem:
19Fadern älskar Sonen och visar allt vad han själv gör, och större gärningar [än helandet av mannen vid Betesdadammen som varit sjuk i 38 år] ska Fadern låta Sonen få se, så att ni blir fulla av förundran (beundran).
20På samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger liv, så ger Sonen liv till vem han vill.
21Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen.
22Detta för att alla [hela skapelsen] ska ära (hedra, visa vördnad för) Sonen, på samma sätt som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
23Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se 1 Joh 3:14].
24Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv).
25För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen liv i sig själv,
26och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]
27Förundras (förvånas) inte över detta, för den tid kommer när alla som är i gravarna ska höra hans röst
28och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning).
29Jag kan inte göra någonting av mig själv. Det jag hör, det dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja, utan min Faders vilja, han som har sänt mig.
30[Johannes Döparens vittnesbörd:]
31Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta).
32Ni har beordrat människor [med frågor] till Johannes [Döparen] och han har vittnat för (om) sanningen.
33Men jag strävar inte efter människors vittnesbörd, jag nämner dessa bara för att ni ska bli frälsta (räddade).
34Johannes var den brinnande och skinande lampan, och för en tid var ni villiga att glädja er i hans ljus.
35[Gärningarna vittnar:]
36[Fadern vittnar:]
37Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
38[Skrifterna vittnar:]
39men ändå vill ni inte komma till mig så ni kan få liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].
40Jag tar inte emot ära från människor (söker inte mänsklig berömmelse),
41men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er.
42Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom.
43Hur kan ni tro (lita på, luta er emot) [på Gud], när ni ständigt tar emot ära från varandra i stället för att söka (vilja ha) den ära som kommer från den ende Guden?
44Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till).
45För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev.
46Men ni tror inte på vad han skrev, hur ska ni då kunna tro mina ord?” [Gr. rhema, specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]