1Tidigt (mellan klockan tre och sex på morgonen) den första veckodagen [söndag morgon], medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och fick se att stenen hade blivit bortlyft från [öppningen på] graven.
2Då sprang hon därifrån till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med), och sade till dem: ”De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.”
3Petrus och den andre lärjungen gick ut och begav sig mot graven.
4De sprang tillsammans, men den andre lärjungen [Johannes] sprang fortare än Petrus och kom fram till graven först.
5Han böjde sig ner och såg linnedukarna ligga där, men han gick inte in. [Öppningen på denna typ av klippgrav var ofta inte högre än 1 meter.]
6Sedan, efter honom, kom Petrus, och han gick in i graven och såg (granskade noga) linnedukarna som låg där.
7Gravduken som hade täckt [lindats runt] hans huvud låg inte med de andra linnedukarna, utan var ihoprullad på ett ställe för sig. [Detta är en detalj i ögonvittnesberättelsen som visar på orimligheten i att någon rövat bort kroppen (Matt 27:64). Varför i så fall ta sig tid att rulla av och vika ihop gravduken? Linneband och gravduk nämns även vid Lasarus begravning, se Joh 11:44.]
8Då gick den andre lärjungen [Johannes], han som hade kommit till graven först, också in, och han såg (blev överbevisad) och trodde.
9För ännu hade de inte förstått (fått en klar förståelse av) Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
10Sedan gick lärjungarna tillbaka hem,
11men Maria stod kvar och grät (upprepade gånger ljudligt) utanför graven. Medan hon grät böjde hon sig ner mot graven.
12Då fick hon se (studerar hon noggrant) två änglar i vitt sitta där Jesu kropp varit, en vid huvudet och en vid fötterna.
13De sade till henne: ”Kära kvinna, varför gråter du?”
14När hon sagt detta vände hon sig om och såg (studerade noga) Jesus stå där, men hon visste inte (kände inte igen) att det var Jesus. [Att Maria först inte känner igen honom kan bero på att hans ansikte vanställts. Soldaterna hade slagit honom i ansiktet, se Matt 26:67; Luk 22:64; Joh 19:3. Det var också vanligt att rycka av skägget för att förnedra någon, se Neh 13:25; 2 Sam 10:4, och något som också profeteras om, se Jes 50:6.]
15Jesus sade till henne: ”Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?”
16Jesus sade till henne: ”Maria.”
17Jesus sade till henne: ”Håll inte fast vid mig [konkret fysiskt, eller bildligt ”vid gamla mönster”], jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och berätta att jag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud.”
18Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon sett (erfarit, med egna ögon sett) Herren, och att han sagt detta till henne.
19På kvällen samma dag, den första veckodagen [söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt bland dem och sade: ”Frid vare med er!” [Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.]
20När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sin sida. När lärjungarna såg (fick en klar förståelse av) Herren jublade de (var de glada, upprymda av glädje).
21Jesus sade därför till dem igen: ”Frid vare med er! [Joh 14:27] Precis som Fadern har sänt ut (gr. apostello) mig, så skickar (gr. pempo) jag också er.”
22När han sagt detta andades han på dem och sade:
23Om ni väljer att förlåta någon hans synder [löser honom från hans synd, utför Guds uppdrag, berättar att Jesus kan förlåta], så är de redan förlåtna.
24Tomas, en av de tolv, han som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), var inte med dem när Jesus kom.
25Så de andra lärjungarna sade till honom: ”Vi har sett (upplevt, erfarit) Herren.”
26Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i Jerusalem, se vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.”
27Sedan sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!”
28Tomas svarade och sade till honom: ”Min Herre och min Gud!”
29Jesus sade till honom: ”Du tror eftersom du sett (upplevt, erfarit) mig. Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som inte ser [inte sett mig med sina fysiska ögon] men ändå tror [har trott och tror på mig].”
30Jesus gjorde många fler tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär), i lärjungarnas närvaro, som inte är uppskrivna i denna bok.
31Men dessa [sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son, och genom att tro (lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans namn.