1När Jesus hade sagt detta [bett bönen i kapitel 17 högt] gick han tillsammans med sina lärjungar ut [från Jerusalem] till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård [Getsemane, se Matt 26:36; Mark 14:32] som han och lärjungarna gick in i.
2Judas som förrådde honom kände också till det stället, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade mötts (träffats) där.
3Judas fick tag i (tog med sig) en romersk bataljon [kohort – som bestod av omkring 600 soldater, se Apg 10], tempeltjänare från översteprästerna och fariséerna, och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
4Jesus, som visste om allt som väntade (skulle komma över) honom, gick fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?”
5De svarade honom: ”Jesus från Nasaret.” Jesus svarade dem: ”Det är jag (Jag Är).” Judas som förrådde honom var också där bland dem.
6När Jesus sade till dem: ”Jag Är”, ryggade de tillbaka (retirerade de) och föll till marken.
7Han frågade dem igen: ”Vem söker ni?”
8Jesus svarade: ”Jag har sagt er att ”Jag Är”, om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!”
9Han sade detta för att ordet skulle fullbordas: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har givit mig.” [Joh 6:39, 17:12]
10Då drog Simon Petrus ett kort svärd som han hade, och högg till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. [Läkaren Lukas beskriver hur Jesus helar honom i Luk 22:51.]
11Då sade Jesus till Petrus: ”Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?”
12Den romerska bataljonen (kohorten) med sin kapten och de judiska tempeltjänarna grep nu Jesus och band honom.
13De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året.
14Det var Kaifas som hade gett rådet till judarna att det var bättre att en man dog i folkets ställe [Joh 11:50].
15Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring].
16Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus.
17Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sade till Petrus: ”Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?”
18Tjänarna [som arbetade i huset] och vakterna (tempelvakterna) stod och värmde sig vid kolelden de gjort upp, eftersom det var kallt. Petrus var också tillsammans med dem och värmde sig.
19Översteprästen [Hannas] frågade (begärde svar från) Jesus om hans lärjungar och om hans lära (doktrin).
20Jesus svarade honom: ”Jag har talat öppet för världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet [tempelområdet] där judarna brukar samlas, jag har inte sagt något i hemlighet.
21Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har sagt till dem. De vet ju vad jag har sagt.”
22När Jesus sade detta, gav en av vakterna (tempelvakterna) som stod bredvid honom ett slag i ansiktet och sade: ”Är det så man svarar översteprästen?”
23Jesus svarade: ”Om jag har sagt någonting fel (orätt, grovt, talat ondska) så bevisa att det är fel! Men om det är sant (rätt, gott), varför slår du mig?”
24Hannas sände sedan Jesus, fortfarande bunden, till översteprästen Kaifas.
25Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?”
26En av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus huggit av örat på, sade: ”Såg jag inte (med egna ögon) dig tillsammans med honom i trädgården?”
27Petrus nekade igen, och i samma ögonblick gol en tupp.
28De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) på morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena utan kunna äta påskmåltiden.
29Pilatus gick ut till dem och sade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?”
30De svarade: ”Om han inte vore en förbrytare (en som medvetet gör ondska) skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.”
31Då sade Pilatus till dem: ”Ta honom och döm honom efter er lag!”
32Detta skedde för att de ord Jesus hade sagt, när han visade på vilket sätt han skulle dö, skulle uppfyllas. [Joh 12:32-33]
33Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: ”Är du judarnas konung?”
34Jesus svarade: ”Säger du detta av dig själv (på eget initiativ), eller har andra sagt det om mig?”
35Pilatus svarade: ”Jag är väl inte en jude, eller hur? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig till mig. Vad har du gjort (vad är ditt brott, bekänn nu)?”
36Jesus svarade [Pilatus]: ”Mitt rike (min konungamakt som inte är begränsat till en plats, utan finns överallt där mina befallningar råder) tillhör inte denna världen. Om mitt rike var från den här världen, hade mina efterföljare kämpat (stridit) för att jag inte skulle bli överlämnad till judarna. Mitt rike är inte av (har inte sitt ursprung eller källa från) den här världen.”
37Pilatus sade till honom: ”Då är du alltså en kung?”
38Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?” [Här står Jesus som är Sanningen, se Joh 14:6, framför Pilatus och när han ställer frågan tittar han bokstavligen på svaret. Pilatus förväntar sig inget svar eftersom han går ut. Frågan ger uttryck för både förakt och medlidande – vem är Jesus som tror sig veta sanningen?]
39Nu är det en tradition kring påsk att jag friger en fånge. Vill ni att jag friger judarnas konung till er?”
40Då skrek de alla högt tillbaka igen: ”Inte honom, utan Barabbas!” Barabbas var en rånare (våldsman, revolutionär).