1I begynnelsen (före all tid) var Ordet [gr. Logos, dvs. Jesus, se vers 14],
2Han (Detta, Denne) var i begynnelsen hos (med) Gud.
3Allting blev till [fick sin existens, skapades]
4I honom var liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]
5Och ljuset lyser [nu och alltid] i mörkret,
6Det kom en man,
7Han kom som ett vittne,
8Själv var han inte Ljuset,
9Det sanna Ljuset,
10Han var i världen,
11Han kom till det (och de) som tillhörde honom [hans domän, skapelse, värld],
12Men åt alla som (ordagrant: ”men så många som”) tog emot honom
13Vilka är födda,
14Och Ordet (gr. Logos) blev kött [människa; fick en jordisk kropp]
15Johannes [Döparen] vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom,
16Genom hans fullhet (överflöd) [Joh 1:14; Kol 1:19; 2:9] har vi alla fått
17för undervisningen (gr. nomos – Torah) gavs genom Mose [2 Mos 19-40],
18Ingen har någonsin sett Gud,
19Här är vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: ”Vem är du?”
20Han bekände (berättade sanningen) och försökte inte undvika sanningen utan sade öppet: ”Jag är inte den Smorde (Messias).”
21De frågade honom: ”Så vem är du då? Är du Elia?”
22Då sade de till honom: ”Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?”
23Han svarade med profeten Jesajas ord: ”Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: ’Förbered (utjämna) vägen’ [Jes 40:3].”
24Några av de utsända var fariséer,
25de frågade honom: ”Varför döper du om du varken är den Smorde (Messias), Elia eller Profeten?”
26Johannes svarade på deras fråga och sade: ”Jag döper [bara] i vatten, men mitt ibland er står en ni inte känner.
27Han är den som kommer efter mig, jag är inte ens värdig att knyta upp remmen på hans sandal [den lägsta sysslan som en slav utförde].”
28Allt detta hände i Betania, på andra [östra] sidan av Jordan, där Johannes döpte.
29Nästa dag ser han [Johannes döparen] Jesus komma emot honom och säger: ”Se, Guds Lamm som tar bort (lyfter upp; bär) världens synd!
30Detta är mannen som jag talade om när jag sade: ’Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än mig), eftersom han existerade före mig.’
31Jag själv kände honom inte (hade inte en klar förståelse över vem han var), men för att han ska bli uppenbarad (manifesterad) för Israel kommer jag och döper i vatten.”
32Johannes vittnade vidare och sade: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom [för att aldrig lämna honom].
33Jag kände honom inte (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten [Gud själv] sade till mig: ’Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.’
34Jag har sett [att det hände, jag såg det med egna ögon] och jag har vittnat om att han är Guds Son.”
35Nästa dag stod Johannes [Döparen] där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). [Andreas, Simon Petrus bror, se vers 40, och Johannes, evangeliets författare.]
36När han [på avstånd] fick se Jesus gå förbi sade han: ”Se, där är Guds Lamm.”
37De båda lärjungarna [Andreas och Johannes, evangeliets författare] hörde honom [Johannes Döparen] säga detta, och de följde Jesus.
38Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: ”Vad söker (önskar) ni?”
39Han sade till dem: ”Kom med och se.” Så de gick med honom och såg var han bodde, och var med honom den dagen. Det var omkring tionde timmen (sent på eftermiddagen vid fyratiden).
40En av de två som hade hört vad Johannes [Döparen] sagt och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
41Han sökte och fann först sin egen bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit (upptäckt efter att ha sökt, börjat erfara) Messias.”
42Andreas tog sedan Simon [Petrus] till Jesus.
43Nästa dag ville Jesus gå till Galileen. [Troligen för att gå på bröllopet som det berättas om i Joh 2:1.] Han träffade Filippus [som senare blir en av de tolv lärjungarna] och Jesus sade till honom: ”Följ mig.”
44Filippus var från (född i) Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus.
45Filippus sökte upp Natanael och sade till honom: ”Vi har sökt och funnit honom som Mose har skrivit om i undervisningen [gr. nomos – Torah] och som profeterna har skrivit om – Jesus från Nasaret, Josefs [adopterade] son.”
46Natanael sade till honom: ”Kan något gott komma från Nasaret?”
47Jesus såg Natanael komma mot honom och sade om honom: ”Se, här är en sann israelit, i vilken det inte finns något svek (falskhet).”
48Natanael frågade honom: ”Hur känner du mig?” [Hur vet du dessa saker om mig?]
49Natanael sade: ”Rabbi (lärare), Du är Guds Son, Du är Israels Kung!”
50Jesus svarade: ”Du tror (litar, förtröstar) på mig eftersom jag sade till dig, jag såg dig under fikonträdet? Du ska få se större saker än detta.”
51Sedan sade han till honom: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, efter detta ska ni alla se himlen öppnas, och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”