1Blås shofar (vädurshorn) i Sion [tempelberget i Jerusalem]!
2En dag av mörker och dysterhet,
3Framför dem slukar (äter) en eld
4De ger intrycket av att vara som hästar,
5Som ljudet av vagnar
6Inför dem har människorna ångest,
7De springer som mäktiga stridsmän;
8Den ene tränger inte den andre.
9De rusar in i staden,
10Framför dem skakar (häver sig) marken [som en jordbävning],
11Herren (Jahve) ger (upphäver) sin röst
12Och även nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) [som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1-11]:
13Riv sönder ert hjärta,
14Vem vet, kanske han ändrar sig (vänder om)
15Blås i shofar (horn) i Sion [för att samla till en helig sammankomst]!
16Samla folket,
17Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
18Då greps Herren av nitälskan (iver, hänfördhet) för sitt land,
19Herren svarade sitt folk:
20Men jag ska undanröja inkräktaren från norr långt bort från er,
21Frukta inte du land,
22Frukta inte ni markens djur,
23Var glada ni Sions [Jerusalems] barn
24Tröskplatsen ska bli full av säd
25Jag ska kompensera dig för de år som
26Ni ska äta rikligt och bli mätta
27Då ska ni veta att jag är i Israel.
28Efter detta [Guds välsignelse över landet Israel och befrielsen från det norra riket, se vers 18-27] ska jag utgjuta min Ande över allt kött [över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning]:
29Även över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.
30Jag ska visa (producera) tecken (spektakulära förändringar) i himlen (skyn) och på jorden.
31Solen ska vändas i mörker och månen i blod [bli röd som blod.]
32Och det ska ske att var och en som kallar på (åkallar) Herrens (Jahves) namn [inbjuder och ropar på honom]