1Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
2Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt,
3– för så länge jag har min livsande i mig [1 Mos 2:7]
4aldrig att mina läppar skulle tala orätt
5Låt det vara fjärran från mig att jag skulle ge er rätt!
6Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte,
7Låt min fiende stå som den skyldige,
8För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa),
9Kommer Gud (El) att höra hans rop
10Kan han glädja sig över den Allsmäktige (Shaddaj)?
11Jag vill lära er om Guds (Els) hand,
12Se, ni har ju själva alla sett det,
13Detta är den onda människans lott hos Gud (El),
14Om hans barn blir många – [så är det] för svärdet,
15De som överlever honom läggs i graven genom död [dödlig sjukdom]
16Om han samlar silver som stoft
17Fastställd (bestämd – hebr. kon) och rättfärdig blir han påklädd
18Han bygger sitt hus som en mal,
19Rik går han till sängs – och samlar inte [mer],
20Som vatten [vågornas kraft eller störtfloden] griper fasorna honom,
21Östanvinden lyfter honom och han är borta,
22Den vräker sig mot honom utan förskoning,
23Den klappar (hebr. safaq) sina händer mot honom