1En människan – född av kvinna,
2Som en blomma växer hon upp och vissnar (torkar ihop; faller ner) [Jak 1:10; Ps 37:2; 90:5-6],
3Öppnar du ditt öga [Gud – skärskådar du], mot en sådan [fragil varelse som jag]?
4Vem kan ge (göra, föra fram) någon ren från någon orent?
5Eftersom hennes [människans] dagar är fastställda (ingraverade – hebr. charats),
6så vänd bort (upphör med) din blick över henne
7För ett träd finns det hopp även om det huggs ner,
8Även om dess rot åldras i marken,
9så när det känner doften av vatten grönskar det
10Men om en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever) dör
11Som vattnet försvinner ur en sjö (ett hav),
12så lägger sig mannen (hebr. ish)
13[Job talar direkt till Gud i vers 13-22 och flera frågor ställs.]
14När en stridsman (hebr. gever) dör, finns det då liv efter döden?
15Då skulle du ropa på mig [vid uppståndelsen från de döda, se Joh 5:28] – och jag skulle svara dig.
16Ja, du skulle räkna mina steg,
17Min överträdelse (hebr. pesha) skulle ligga i en förseglad pung,
18Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam),
19som vatten nöter sönder [slipar ner] stenar,
20Du övermannar henne för alltid (en gång för alla)
21Om hennes [den dödes] söner äras,
22Hon [den döde] känner bara smärtan av sin egen kropp,