1Åh, att du ville riva isär himlarna, att du ville komma ner,
2Som när eld antänder snåret
3När du gör fantastiska ting, som vi inte ens sökt (tittat efter),
4Från evighet har ingen hört,
5Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
6Vi är alla orena (nedsmutsade) människor,
7Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
8Och ändå, Herre (Jahve), [trots vår synd, se vers 6-7] är du [ju] vår Fader.
9Var inte gränslöst arg Herre,
10Din heliga stad har blivit en vildmark,
11Vårt heliga och vårt underbara hus [tempel], där våra fäder prisade dig,
12Ska du avstå dig själv (svika dina egna principer) för dessa ting Herre (Jahve)?