1De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
2Han kommer in i frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) [i kontrast till förföljelsen här på jorden]
3Men ni – kom hit, ni trollkvinnors söner,
4Mot vem hånar ni (skrattar ni åt; gör er lustiga över)?
5Ni som upptänder er själva bland terebinterna
6I dalens lena (stenar) har du din del,
7Överst (ovanpå) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
8Och bakom dörren och dörrposten
9Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
10Du blev uttröttad av din långa väg,
11För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
12Jag ska visa dig din rättfärdighet och dina gärningar,
13När du ropar (på hjälp)
14Han ska säga:
15Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt:
16Jag ska inte gå till rätta (strida) för evigt [mot mitt folk, Israel],
17På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
18Jag har sett hans vägar och ska hela honom.
19Till honom som är långt bort och till honom som är nära:
20Men den onde är som ett upprört hav,
21”Där finns ingen frid (shalom),” säger min Gud (Elohim), ”för de onda.” [Samma fras, men med Jahve istället för Elohim, återfinns i Jes 48:22.]