1Hör på mig, ni kustländer,
2Han gjorde min mun likt ett skarpt svärd,
3Och han sade till mig: ”Du är min tjänare, Israel [idealbilden av Israel; hebr. jisrael – Gud triumferar],
4Men jag svarade: ”Jag har ansträngt mig (arbetat) förgäves,
5Nu säger Herren (Jahve), han som har skapat mig till sin tjänare redan i moderlivet,
6Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger:
7Detta säger Herren (Jahve),
8Detta är vad Herren säger [Gud Faderns ord till sonen Messias]:
9Ni ska säga till de fångna: ’Kom ut,’
10De ska varken hungra eller törsta,
11Jag ska göra alla mina berg till en väg (hebr. derech)
12Se, dessa ska komma från långt bort
13Stäm upp till glädjesång, ni himlar!
14Men Sion [Jerusalem, och dess invånare som blivit tillfångatagna och förda till Babylon] säger:
15[Herren svarade:]
16Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
17Dina söner ska skynda sig, dina fördärvare
18Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
19För dina fördärvade och ödelagda platser
20Sönerna från din smärtsamma förlust
21Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta:
22Så säger Herren Gud (Adonaj Jahve):
23Och kungar ska vara deras uppfostrare
24Ska bytet tas från den mäktige
25Men så säger Herren (Jahve):
26Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,