1För länge sedan talade Gud många gånger [i olika uppenbarelser där varje fragment har sin del av sanningen] och på många sätt till fäderna genom profeterna,
2men nu i dessa sista (ordagrant: ”eskatologiska”) dagar talade han till oss genom sin Son, som han satte till arvinge över allt (som han gav äganderätten till alla ting). Genom honom har han också skapat tidsåldrarna (universum, världen, tidsepokerna).
3Han som är härlighetens strålglans (”avglans”, återsken) [Jesus reflekterar Guds härlighet och ära] och hans väsens avbild (exakta kopia/uttryck) [har Guds natur ingraverad] och som bär allt med sitt mäktiga (med kraften i sitt) ord (gr. rhema) – sedan han genom sig själv renat oss från synderna (utfört syndernas rening) – satte sig ner på Majestätets högra sida i höjden.
4Han blev mycket mäktigare än änglarna, då han ärvt ett mycket högre namn än deras.
5För till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:
6När han åter igen ska föra sin förstfödde son till världen (den bebodda delen av jorden) säger han:
7Om änglarna säger han:
8Men om Sonen säger han:
9Du älskar rättfärdighet
10och
11De [himlarna] ska gå under,
12som ett draperat tyg [huvudbonad eller mantel]
13Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt:
14Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa [skydda] dem som ska ärva frälsningen?