1Och Herrens (Jahves) ord kom till mig i det nionde året [sedan Jehojachins exil, se Hes 1:2] i den tionde månaden på den 10:e dagen i månaden [15 jan, 588 f.Kr.] han sade:
2Människobarn, skriv åt dig namnet på dagen, på denna dag, samma dag som Babels kung har belägrat Jerusalem.
3Och tala i en liknelse om det upproriska huset och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
4Samla i den bitarna [av kött] som tillhör den,
5Ta det utvalda av flocken
6Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så:
7För hennes blod är i hennes mitt,
8för att låta raseriet komma så att hämnd kan tas
9Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
10stapla upp veden,
11Jag ska ställa den tom på kolet
12Den har tröttat ut sig själv med hårt arbete [med att blir skrubbad ren],
13I din orenhets oanständighet har jag renat dig, men du blir inte längre renad från dina orenheter förrän jag har tillfredsställt mitt raseri över dig.
14Jag Herren (Jahve) har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaks det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
15Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
16Människobarn jag tar bort från dig dina ögons önskningar i ett slag, du ska inte klaga, inte gråta och dina tårar ska inte rinna ner.
17Sucka i tysthet. Sörj inte för de döda, bind din huvudbindel över dig och sätt dina skor på dina fötter och dölj inte din överläpp och ät inte männens bröd.
18Så talade jag till folket på morgonen och min hustru dog på kvällen, och jag gjorde på morgonen som jag var befalld.
19Och folket sade till mig: ”Ska du inte tala om för oss vad dessa ting är (betyder) för oss, att du gör så?”
20Och jag sade till dem: Herrens (Jahves) ord kom till mig och han sade:
21Säg till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag ska vanhelga min helgedom, er styrkas stolthet, era ögons begär och era själars längtan, och era söner och era döttrar som ni har lämnat bakom ska falla för svärdet.
22Och ni ska göra som jag har gjort, ni ska inte täcka era överläppar, inte äta männens bröd,
23och era bindlar ska vara på era huvuden, och era skor på era fötter, ni ska inte klaga, inte gråta men ni ska tyna bort i era synder och stöna (jämra er) den ene till den andre.
24Så ska Hesekiel bli ett tecken för er, efter allt han har gjort ska ni göra, och när det sker ska ni veta (bli intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
25Och du människobarn, ska det inte vara så att den dagen då jag tar ifrån dem deras starka fäste, deras äras glädje, deras ögons önskningar, deras själs längtan, deras söner och deras döttrar,
26att den dagen ska han som flytt komma till dig för att förmå dig att höra det med dina öron?
27Den dagen ska din mun öppnas tillsammans med honom som har flytt och du ska tala och inte mer vara stum. Så ska du bli ett tecken för dem och de ska veta att jag är Herren (Jahve).