1Och det skedde i det sjunde året i den 5:e månaden på den 10:e dagen i månaden att några av Israels äldste kom för att söka (betyder även att följa, fråga och tillbe) Herren (Jahve) och satt framför mig.
2Och Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
3Människobarn tala till Israels äldste och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Har ni kommit för att söka (följa, fråga, tillbe) mig? Jag lever, jag ska inte låta mig sökas (följas, frågas, tillbes) av er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
4Ska du döma dem människobarn, ska du döma dem? Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser.
5Och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Den dagen när jag utvalde Israel och lyfte upp min hand till Jakobs hus säd och gjorde mig känd för dem i Egyptens land, när jag lyfte upp min hand till dem och sade: Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim),
6den dag jag lyfte upp min hand till dem för att föra ut dem från Egyptens land, in i landet som jag hade sökt upp för dem (utforskat åt dem), flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet,
7och jag sade till dem: ”Kasta bort varje man från sina ögon de osmakliga tingen och orena inte er själva med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
8Men de gjorde uppror mot mig och lyssnade inte till mig, varje man kastade inte bort de osmakliga tingen från sina ögon och de förkastade inte Egyptens avgudar. Då sade jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede över dem mitt i Egyptens land.
9Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land.
10Så jag lät dem gå fram, ut ur Egyptens land och förde dem in i öknen.
11Och jag gav dem mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och lärde dem mina påbud (bindande juridiska beslut) som om en människa gör dem, ska hon leva av dem.
12Och jag gav dem även mina sabbater till att vara ett tecken mellan mig och mellan dem, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som helgar dem.
13Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sade jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem.
14Och jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, i vars ögon jag förde dem ut.
15Och även jag lyfte upp min hand till dem i öknen för att jag inte skulle föra in dem i landet jag gett dem, flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet,
16eftersom de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och inte vandrade i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar.
17Likväl skonade mina ögon dem från att förgöra dem, inte heller gjorde jag helt slut på dem i öknen.
18Och jag sade till deras söner i öknen: Vandra inte i era fäders förordningar och håll (vakta, skydda, bevara) inte deras påbud, och orena inte er själva med deras avgudar.
19Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim) vandra i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och håll (vakta, skydda, bevara) mina påbud (bindande juridiska beslut) och gör dem.
20Och helga mina sabbater och de ska vara ett tecken mellan mig och mellan er, så att ni ska veta att jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
21Men sönerna gjorde uppror mot mig, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte mina påbud (bindande juridiska beslut) för att göra dem, som om en människa gör dem, ska leva av dem. De vanhelgade mina sabbater, när jag sade att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede på dem i öknen.
22Och jag drog undan min hand och jag gjorde det för mitt namns skull, att det inte ska vanhelgas inför folkslagens ögon inför vars ögon jag förde dem fram.
23Jag lyfte även upp min hand (som en varning) till dem i öknen, att jag skulle förskingra dem bland folkslagen och sprida dem bland länderna,
24eftersom de inte gjort mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har förkastat mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och har vanhelgat mina sabbater, och efter deras fäders avgudar är (ser, trånar) deras ögon.
25Och jag gav även till dem förordningar (ordagrant ”saker inristat”) om det som inte är gott och påbud (bindande juridiska beslut) om det de inte kan leva efter. [I denna vers är förordningar och påbud de varningar, om olika felaktiga sätt att leva, som finns i Torah.]
26Och jag förorenade dem med deras egna offergåvor som de avskilde för allt som öppnar moderlivet, så att jag skulle kunna ödelägga dem för att de ska kunna veta att jag är Herren (Jahve).
27Därför, tala till Israels hus människobarn och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): I detta har era fäder hädat mig när de har handlat förrädiskt med mig (Ordagrant när de har varit förrädiska förrädare mot mig).
28Och när jag fört in dem i landet, som jag lyft upp min hand för att ge till dem och de såg varje hög kulle och varje tjockt träd, offrade de sina offer där och de bar fram sina offers provokationer, de gjorde en söt arom och där hällde de ut sina drickoffer.
29Och jag sade till dem: Vad betyder den höga platsen som ni går till? Och den gavs (kallades) namnet Bama till denna dag. [Bama betyder upphöjning eller hög plats]
30Därför, tala till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): När ni förorenade er själva på era fäders sätt och gick efter styggelserna,
31och när ni offrade era gåvor och lät era söner gå genom elden, förorenade ni er själva med alla era avgudar till denna dag. Ska jag då ställas till svars av er ni av Israels hus? Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag ska inte ställas till svars av er.
32Och det som ni tänker (som kommer till ert sinne) ska inte alls ske när ni säger: Vi ska bli som länderna, som (de andra) ländernas familjer som tjänar trä och sten.
33Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve). Jag ska med säkerhet med en mäktig hand och med en utsträckt arm och med uthällt raseri vara kung över er.
34Och jag ska föra ut er från folken och samla er från länderna till vilka ni har förskingrats, med en mäktig hand och med en utsträckt arm och med uthällt raseri,
35och jag ska föra er till folkens öken och där ska jag döma er ansikte mot ansikte.
36På samma sätt som jag dömde era fäder i Egyptens öken ska jag döma er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
37Och jag ska få er att gå under staven och jag ska föra in er i förbundets band. [Att gå under staven hör ihop med herden vars stav leder fåren.]
38Och jag ska rensa ut från er de upproriska och dem som begår överträdelser mot mig. Jag ska föra fram dem, ut ur landet där de vistats, men de ska inte gå in i Israels land och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
39Och ni Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Gå varje man till sin avgud för ni lyssnar inte till mig. Men mitt heliga namn ska inte längre vanhelgas med era gåvor och med era avgudar.
40För på mitt heliga berg på Israels höga berg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) där ska hela Israels hus, de ska allesamman tjäna mig i landet. Där ska jag ge dem nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) och där ska jag ta emot era lyftoffer och det första av era gåvor och allt ert heliga.
41Den söta aromen ska ge er nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) när jag för er ut från folken och samlar er ur länderna där ni varit kringspridda. Och jag ska helga er inför folkslagens ögon.
42Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag för er in i Israels land, in i landet som jag lyft upp min hand till att ge det till era fäder.
43Och där ska ni komma ihåg era vägar och vad ni gjort när ni orenat er själva. Och ni ska avsky er själva i era egna ögon för all ondska som ni har gjort.
44Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve). Jag har gjort detta för mitt namns skull, inte för era onda vägar och inte för ert korrupta agerande, ni Israels hus förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
45Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
46Människobarn sätt (vänd) ditt ansikte mot söder (hebr. tejman) och predika för södern (hebr. darom) och profetera och mot fältens skogar i söder (hebr. negev). [Hebreiskan har flera ord för söder, här används tre av dem i samma vers.]
47och säg till söderns skog: Hör Herrens (Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag ska tända en eld i dig och den ska sluka varje grönt träd hos dig och inget torrt träd ska släckas utan flammande flamma, och alla ansikten från söder till norr ska brännas av den.
48Och allt kött ska se att jag Herren (Jahve) har antänt den, den ska inte släckas.
49Och jag sade: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) dessa säger till mig: Är han inte en fabeldiktare (någon som hittar på sagor)?