1Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
2Vad menar ni med att använda detta ordspråk i Israels land och säga:
3Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), ni ska inte längre ha anledning att använda detta ordspråk i Israel.
4Se alla själar är mina, som fädernas själar så är sönernas själar mina. Den själ som syndar den ska dö. [Rom 6:23]
5Om nu en man som är rättfärdig
6och inte äter på bergen
7och den man som inte gör fel mot någon
8Han tar inte ut ockerräntor
9Den som vandrar i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och mina påbud (bindande juridiska beslut)
10Men om han föder en son som är en rövare och utgjuter blod. Ve! Över en sådan. [Detta Ve! finns bara i Hesekiel, se Hes 6:11; 21:15.]
11Och han själv har inte gjort alla dessa ting,
12har gjort fel mot den fattige och behövande,
13tagit ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder].
14Och se, han föder en son som ser alla sin fars synder som han har gjort och överväger att inte göra likadant,
15inte äter på bergen,
16inte gör fel mot någon
17och drar inte undan sin hand från den fattige
18Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se han ska dö för sin synd.
19Och ni frågar: Varför bär inte sonen sin fars synder med honom? Men sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt, alla mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) har han hållit (vaktat, skyddat, bevarat) och gjort, han ska leva.
20Den person (sjä – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin son synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. [5 Mos 24:16]
21Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte dö.
22Ingen av hans överträdelser som han har begått ska kommas ihåg mot honom, för hans rättfärdighet som han har gjort ska han leva.
23Skulle jag över huvud taget ha någon tillfredsställelse i att den onde dör? Förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), och inte snarare i det att han omvänder sig från sina vägar och lever? [Underförstått självklart är min stora tillfredsställelse att han omvänder sig.]
24Men när den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd och gör efter alla styggelser som den onde mannen gör, ska han då leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska bli ihågkomna, för överträdelserna som han har överträtt och synderna som han har syndat, för dem ska han dö.
25Och ni säger: Herrens (Jahves) väg är inte rättvis. Hör (lyssna) nu Israels hus: Är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?
26När den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd ska han dö av den, för den synd han begår ska han dö.
27Och när den onde vänder bort från den ondska han har begått och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han rädda sin själ levande.
28Eftersom han betänker och vänder om från alla sina överträdelser som han har gjort, ska han leva och inte dö.
29Men Israels hus säger: Herrens (Jahves) väg är inte rättvis. Ni Israels hus, är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?
30Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall.
31Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att dö, ni Israels hus?
32Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), så vänd om och lev!