1Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
2Judarna samlade sig i sina städer i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, för att lägga sin hand på alla som sökte att skada dem. Det var ingen som kunde stå dem [judarna] emot eftersom fruktan för dem hade kommit över alla människor.
3Alla furstar i provinserna, satraperna och guvernörerna och alla som höll på med kungens affärer, hjälpte judarna eftersom fruktan för Mordochaj hade drabbat dem.
4Mordochaj var stor i kungens hus, och hans berömmelse (ryktbarhet) hade gått ut i alla provinser. Mannen Mordochaj blev större och större.
5Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna).
6I Susas slott slog och förgjorde judarna 500 män.
7Parshaneddata och Dalfon och Aseppata
8och Porata och Adalja och Aridata
9och Parmashetta och Arisaj och Aridaj och Vajezata,
10de tio sönerna till Haman, son till Hammedata, judarnas fiende, slog de. Men de lade inte sin hand på (rörde inget av) det tillspillogivna (deras ägodelar). [Detta visar att de agerade i självförsvar, inte för materiell vinst, se Est 8:11; 1 Mos 14:23.]
11Samma dag kungjordes för konungen antalet av dem som hade blivit dräpta i huvudstaden Susa [Est 1:2].
12Då sade kungen till drottning Ester: ”Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och tio av Hamans söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort.”
13Då sade Ester: ”Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar.”
14Kungen befallde att det skulle göras, och ett dekret utfärdades i Susa och de hängde Hamans tio söner.
15Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
16De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet,
17på den 13:e dagen i månaden Adar [motsvarar mars]. På den 14:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje).
18Men judarna som var i Susa samlades på den 13:e dagen och på den 14:e dagen. På den 15:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje.
19Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den 14:e i månaden Adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra.
20Mordochaj skrev ner dessa ting och skickade brev till judarna som befann sig i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, både nära och fjärran,
21och uppmuntrade dem att fira den 14:e dagen i månaden Adar och den 15:e dagen i samma månad varje år,
22dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje) och dagar då man sänder delar [se vers 19] till varandra och gåvor till de fattiga.
23Judarna tog på sig att göra som de hade börjat och som Mordochaj hade skrivit till dem,
24eftersom Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende hade gett råd mot judarna för att förgöra dem och kastat ”por”, det är lott, för att göra dem modfällda och förgöra dem,
25men när hon (Ester) kom inför kungen, befallde han (kungen) genom brev att hans (Hamans) onda råd som han hade föreslagit mot judarna skulle återvända över hans eget huvud, och att han och hans söner skulle hängas på träpålar (galgar).
26Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,
27fastställde judarna för sig själva och sin säd (sina efterkommande) och för alla dem som slöt sig till dem, att de ska minnas dessa två dagar på det sätt som beskrivits och på den bestämda tiden varje år.
28Dessa dagar ska bli ihågkomna och firade i varje generation och av varje familj och i alla provinser och i alla städer. Dessa dagar med Purim ska inte fattas bland judarna, deras minne ska inte gå förlorat från deras säd (efterkommande).
29Sedan skrev drottning Ester, dotter till Avichajil, och juden Mordochaj ner alla kraftgärningar, för att bekräfta detta andra brev om Purim.
30Och han skickade runt brevet till alla judar, till de 127 provinserna i kung Ahasveros (Xerxes) kungarike, med ord om frid (shalom, all slags välgång) och sanning,
31för att fastställa dessa purimdagar och deras bestämda tid, i enlighet med juden Mordochajs och drottning Esters beslut för dem själva och deras säd (efterkommande), angående tiden för fasta och klagan.
32Esters befallning bekräftade firandet av Purim och det skrevs i boken.