1Kungen och Haman kom till banketten med drottning Ester.
2Kungen sade igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: ”Vadhelst du önskar drottning Ester ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig.”
3Då svarade drottning Ester och sade: ”Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon o kung och om det behagar kungen, låt mitt liv ges mig som min önskan och mitt folk på min begäran,
4för vi är sålda, jag och mitt folk, till att förgöras, till att slaktas och gå under. Men om vi bara hade blivit sålda som slavar och slavinnor hade jag tigit, för vår motståndare är inte värd att kungen tar skada.”
5Då talade kung Ahasveros (Xerxes) och sade till drottning Ester: ”Vem är han och var är han som vågar tänka en sådan tanke i sitt hjärta?”
6Ester svarade: ”En motståndare och en fiende, denne onde Haman.”
7Kungen reste sig i vrede från banketten med vin och gick ut i slottsträdgården, men Haman stannade kvar för att be för sitt liv hos drottning Ester, för han såg att det var ont beslutat mot honom, av kungen.
8Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till slottet och banketten med vin och Haman hade ramlat (böjt sig ned på knä) över soffan där Ester satt. Då sade kungen: ”Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?” När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte.
9Då sade Charvona, en av kungens kammartjänare som var inför kungen: ”Se, det finns en 50 alnar hög träpåle (galge), som Haman gjort för Mordochaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus.”
10Man hängde Haman på den träpåle (galge) som han hade förberett för Mordochaj. Sedan var kungens vrede stillad.