1Nu, efter allt detta, under Persiens kung Arttacheshasettas (Artaxerxes I) regering kom Esra, son till Seraja, son till Azarja, son till Chilkija,
2son till Shallom, son till Tsadok, son till Achitov,
3son till Amarja, son till Azarja, son till Merajot,
4son till Zerachja, son till Uzzi, son till Bukki,
5son till Avishoa, son till Pinchas, son till Alazar, son till Aron, översteprästen.
6Denna Esra kom upp från Babylon. Han var skriftkunnig i Moses undervisning (hebr. Torah) som Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), hade gett. Kungen garanterade honom allt han bad om, eftersom Herren (Jahve), hans Guds (Elohims) hand var över honom.
7Och några av Israels barn (söner) och några av prästerna, leviterna, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna kom upp till Jerusalem i kung Arttacheshasettas sjunde regeringsår. [Arttacheshasetta (Artaxerxes I) kom till makten 465 f.Kr. sedan satrapen Artabanos hade mördat hans far Xerxes I och även hans äldre bror Dareios hade dödats. Sju år efter detta är år 458 f.Kr.]
8Han kom till Jerusalem i den 5:e månaden [Av] i kungens sjunde regeringsår. [Den första dagen i Av i Arttacheshasettas sjunde regeringsår motsvarar 4 aug 458 f.Kr.]
9Han påbörjade sin resa upp från Babylon på den första dagen i den första månaden [Nisan] och kom till Jerusalem på den första dagen i den 5:e månaden [Av], [den långa resan gick bra] eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom.
10För Esra hade helhjärtat beslutat sig för (hade satt sitt hjärta till att) söka och utforska Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah), för att efterleva den och undervisa om dess stadgar och föreskrifter i Israel.
11Nu är detta en kopia av brevet som kung Arttacheshasettas gav till prästen Esra, den skriftlärde, en lärare i frågor som angår Herrens (Jahves) budord och hans stadgar för Israel.
12[Vers 12-26 är på arameiska:]
13Jag utfärdar nu en förordning, att var och en av Israels folk och deras präster och leviter som bor i mitt rike och som vill (av egen fri vilja) fara till Jerusalem ska resa med dig.
14Kungen och hans sju rådgivare sänder i väg dig för att undersöka förhållandena i Juda och Jerusalem utifrån din Guds påbud, som är i din hand.
15Du ska föra dit silver och guld som kungen och hans rådgivare frivilligt har gett till Israels Gud som bor i Jerusalem.
16Ta också med dig allt silver och guld som du kan få i hela Babel tillsammans med de frivilliga gåvor som folket och prästerna ger till sin Guds hus i Jerusalem.
17För dessa pengar ska du noggrant välja ut och köpa tjurar, baggar, lamm [till bränn- och syndoffer] och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta ska du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem. [Esra hade säkert berättat för Arttacheshasetta om vad som behövdes för offren i templet, se vers 6.]
18Och med det silver och guld som blir över får du och dina bröder göra det ni anser vara bäst, efter Guds vilja.
19Alla de kärl du får till tempeltjänsten i din Guds hus ska du överlämna inför Jerusalems Gud.
20Det du måste betala för resten av det som behövs till din Guds hus, ska du utbetala ur kungens skattkammare.
21Jag, kung Artaxerxes, utfärdar nu en befallning till alla skattmästare i landet på andra sidan floden: Allt som prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud, begär av er, det ska noggrant göras och ges,
22upp till 100 talenter [3,4 ton] silver,
23Allt vad himlarnas Gud befaller ska noggrant göras och ges till himlarnas Guds hus, för att inte vrede ska komma över kungens och hans söners rike.
24Vi kungör för er att ingen ska ha rätt att lägga skatt, tull eller vägpengar på någon präst eller levit, sångare, dörrvakt, tempeltjänare eller annan tjänare i detta Guds hus.
25Och du Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds påbud. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem.
26Den som inte följer din Guds påbud och kungens påbud ska omgående (noggrant) dömas, antingen till döden eller till förvisning, indragning av egendom eller fängelse.”
27Välsignad är Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim) som har lagt på kungens hjärta att försköna Herrens (Jahves) hus i Jerusalem på detta sätt,
28och har utvidgat sin nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) mot mig inför kungen och hans rådgivare och kungens alla mäktiga furstar. Jag har vunnit styrka när Herren min Guds (Jahve Elohims) hand har varit över mig och jag samlade ledande män från Israel för att gå upp med mig.