1Vem är som den vise?
2Jag [ger dig rådet], ge akt på kungens befallningar (ordagrant vakta kungens mun) i respekt för Guds (Elohims) ed.
3Var inte förhastad med att lämna hans närvaro, bibehåll inte någon ond sak, för han gör vadhelst som behagar honom.
4För lika mycket som kungens ord har makt, och vem skulle säga till honom: ”Vad gör du?”
5Den som vaktar (ger akt på) budordet ska inte veta av något ont ting [skyddas från ondska],
6För allt (varje ting, sak, ärende, omständighet) finns en tid och en rättvisa [Pred 3:1-8; Ords 15:23],
7Eftersom han inte vet (känner till, är intimt förtrogen med) vad som ska ske,
8Det finns ingen människa som har makt över vinden så att han kan hålla kvar (hålla fast, styra) vinden,
9Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada.
10Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]
11Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda,
12eftersom en syndare gör ont hundra gånger och förlänger sina dagar, men jag vet (är intimt förtrogen med) att det går väl för de gudfruktiga (de som vördar Elohim), som fruktar (visar vördnad) inför hans ansikte.
13Men det ska inte gå väl med den onde, inte heller ska hans dagar förlängas, de är som en skugga eftersom han inte fruktar (vördar, visar respekt) inför Guds (Elohims) ansikte.
14Det finns en fåfänga som görs på jorden, att det finns rättfärdiga som drabbas av det som de onda gör, dessutom finns det onda som drabbas av det som de rättfärdiga gör. Jag säger att detta också är fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
15Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud (Elohim) har gett honom under solen.
16När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn –
17sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.