1Och Mose kallade på hela Israel och sade till dem:
2Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), skar (slöt) ett förbund med oss på [berget] Horeb (Chorev).
3Herren (Jahve) skar (slöt) inte detta förbund med våra fäder utan med oss, ja oss alla, vi som lever här idag.
4Ansikte mot ansikte talade Herren (Jahve) på berget, ut ur mitten av elden.
5Jag stod mellan Herren (Jahve) och er den gången för att förkunna för er Herrens (Jahves) ord, för ni var rädda på grund av elden och gick inte upp på berget. Han sade:
6”Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land ut ur slavhuset.
7Du ska inte ha några andra gudar över mitt ansikte (jämte mig).
8Du ska inte göra dig några skurna bilder, inte på något sätt några avbilder av det som finns i himlarna eller det som finns på jorden under, eller det som finns i vattnet under jorden.
9Du ska inte böja dig för dem eller tjäna dem, för jag Herren din Gud (Jahve Elohim) är en nitälskande Gud (El) [kräver odelad lojalitet], som hemsöker fädernas synder över sönerna och över tredje och fjärde generationen hos dem som hatar mig,
10och visar nåd (omsorgsfull, trogen kärlek) till tusen generationer hos dem som älskar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar).
11Du ska inte ta (använda) Herren din Guds (Jahve Elohims) namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt), för Herren (Jahve) ska inte hålla den skuldfri som tar (använder) hans namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt).
12Håll (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen till att vara helig som Herren din Gud (Jahve Elohim) har befallt er.
13Sex dagar ska du arbeta och göra allt ditt arbete,
14men den sjunde dagen är en sabbat för Herren din Gud (Jahve Elohim), på den ska du inte göra något slags arbete, varken du själv, din son eller din dotter eller din tjänare eller din tjänarinna, inte din oxe, inte din åsna eller någon av din boskap, inte främlingen inom dina portar, så att din tjänare och din tjänarinna får vila precis som du.
15Du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och att Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut därifrån med en mäktig hand och med en utsträckt arm, därför befaller Herren din Gud (Jahve Elohim) dig att hålla (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen.
16Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig, för att dina dagar ska bli många och det ska gå dig väl (bra) i det land (ordagrant: ”på/över den mark”) som Herren din Gud (Jahve Elohim) gett dig.
17Du ska inte döda (mörda).
18Du ska inte begå äktenskapsbrott.
19Du ska inte stjäla.
20Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din granne.
21Du ska inte åtrå din grannes hustru, inte heller ska du ha lust till din grannes hus, hans fält eller hans tjänare eller hans tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som din granne har.”
22Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
23[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld.
24Ni sade: ”Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
25Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske?
26Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst tala ur (inifrån; från mitten av) elden, och överlevt?
27Du [Mose], får gå nära och höra allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt dig så ska vi lyssna och lyda.”
28Och Herren (Jahve) hörde rösten med dina ord när du talade till mig och Herren (Jahve) sade till mig: ”Jag har hört rösten med detta folks ord som de har talat till dig, de har talat väl i allt som de har sagt.
29Åh, att de alltid hade sådana hjärtan att de vördar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) så att det går väl för dem och för deras söner för evigt!”
30Gå och säg till dem: ”Återvänd till era tält.”
31Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
32Ni ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) så att ni gör som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt er, vänd inte åt sidan till höger eller till vänster.
33Ni ska vandra på alla vägar som Herren (Jahve) befallt er så att ni får leva och så att det går er väl och era dagar blir förmerade i landet som ni ska besätta.