1Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav.
2Det är elva dagsresor [ca 20 mil] från [berget] Chorev (Horeb) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir.
3Och det hände på det fyrtionde året i den elfte månaden på den första dagen i månaden [den 1 Shevat – motsvarar jan/feb 1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahve) befallt dem.
4efter att han slagit Sichon amoréernas kung som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij.
5På andra sidan Jordan i Moavs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sade:
6”Herren vår Gud (Jahve Elohim) talade till oss i Chorev och sade: ’Ni har vistats (bott) tillräckligt länge i dessa berg,
7vänd er och vandra till amoréernas bergsland och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kananéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat.
8Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahve) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).’ ”
9Och jag talade till er vid den tiden och sade: ”Jag ensam kan inte själv bära er,
10Herren er Gud (Jahve Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna.
11Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gjort er tusen gånger större än vad ni var och välsignat er som han har lovat er.
12Hur kan jag ensam bära era omständigheter, era bördor och era strider?
13Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förståelse och fulla av kunskap, och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er.”
14Och ni svarade mig och jag sade: ”Det som du har talat är gott för oss att göra.”
15Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
16Och jag utsåg era domare vid den tiden och sade: ”Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom.
17Ni ska inte ha anseende till person när ni dömer, ni ska lyssna på den lilla och den stora lika. Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte, för domen är Guds (Elohims), och de fall som är för svåra för er ska ni ta till mig, och jag ska lyssna på dem.”
18Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.
19Och vi vandrade från Chorev och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs i mer detalj i 4 Mos 11:1-12:16.]
20Och jag sade till er: ”Vi har kommit till amoréernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) gett till oss.
21Se, Herren din Gud (Jahve Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig.”
22Och ni kom nära mig, varenda en av er och sade: ”Låt oss sända ut män som kan utforska landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till.”
23Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam,
24och de vände och gick upp till bergen och kom till Eshkols dal och utforskade den.
25Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sade: ”Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahve Elohim) ger till oss.”
26Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning,
27och ni muttrade i era tält och sade: ”Herren (Jahve) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoréernas hand och utplåna oss.
28Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: ’Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.’ ”
29Då sade jag till er: ”Frukta inte och var inte rädda för dem.
30Herren er Gud (Jahve Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon,
31och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahve Elohim) bar er som en man bär sin son, hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
32Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahve Elohim),
33som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen.”
34Och Herren (Jahve) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sade:
35”Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
36förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahve).
37Även mot mig var Herrens (Jahves) vrede för er skull när han sade: ’Även du ska inte komma till platsen.’
38Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det.
39Era små som ni sade skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.
40Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet).”
41Då svarade ni och sade till mig: ”Vi har syndat mot Herren (Jahve), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss.” Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
42Men Herren (Jahve) sade till mig: ”Säg till dem: ’Gå inte upp och strid, för jag är inte ibland er, annars blir ni slagna av era fiender.’ ”
43Så talade jag till er men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahves) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden.
44Och amoréerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma.
45Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahves) ansikte, men Herren (Jahve) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
46Och ni bodde i Kadesh