1Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, 60 alnar hög [30 meter] och 6 alnar bred [3 meter]. Han ställde upp den på Duraslätten i Babels provins.
2Kung Nebukadnessar kallade och samlade:
3Då samlades satraperna, föreståndarna och guvernörerna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, polischeferna och alla ledarna i provinserna till [den religiösa] invigningsceremonin av den staty som kung Nebukadnessar hade byggt. De stod alla framför den staty som han låtit resa.
4Då ropade en härold (kungens talesperson) med hög röst:
5När ni hör ljudet av
6Men den som inte faller ner och tillber ska genast kastas i den brinnande ugnen.”
7Så därför när alla samlade hörde ljudet av horn, flöjt, cittra, lyra, harpa och alla de andra instrumenten, föll de ner och tillbad guldstatyn som kung Nebukadnessar hade rest.
8Då kom några drömtydare (kaldéer, ett folkslag men också benämningen på den välutbildade eliten och prästerskapet i Babylon) och anklagade judarna (ordagrant ”åt upp dem levande”). [Orsaken kan vara avundsjuka, se Dan 1:20; 2:49.]
9De sade till kung Nebukadnessar: ”Må kungen leva för evigt!
10O konung, du har gett befallningen att alla här ska falla ner och tillbe den gyllne statyn när de hör ljudet av horn, flöjt, cittra, lyra, harpa, trumma och alla de andra instrumenten.
11Den som inte gör det ska kastas i den brinnande ugnen.
12Det finns några judiska män som du har gett uppdraget att förvalta provinsen Babylon som inte har lytt din order. [Det verkar finnas ett antisemitiskt hat mot det judiska folket, det finns egentligen ingen orsak att behöva nämna deras nationalitet.] Deras namn är Shadrak, Meshak och Aved-Nego. De dyrkar inte dina gudar och tillber inte (böjer sig inte inför) den staty du ställt upp.”
13I vrede och ilska [två ord används för att beskriva hans väldiga ursinne] befallde Nebukadnessar att man skulle hämta Shadrak, Meshak och Aved-Nego. När de förts till kungen
14frågade Nebukadnessar dem: ”Shadrak, Meshak och Aved-Nego, är det ett medvetet val att ni inte dyrkar mina gudar och inte tillber (böjer er inför) den guldstaty jag ställt upp?
15Nu, om ni är redo att falla ner och tillbe den staty jag byggt när ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, trumma och alla de andra instrumenten ... [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en ”aposiopesis”, som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Om de tar denna nya chans så kommer allt vara väl. Sedan fortsätter Nebukadnessar med det andra alternativet.] Men om ni inte tillber blir ni omedelbart kastade i den brinnande ugnen. Vad finns det för Gud som kan rädda er ur min hand?” [Nebukadnessar jämställer sig själv med Gud. Jeremia dokumenterar fler tillfällen där Nebukadnessar dödar med eld, se Jer 29:22.]
16Shadrak, Meshak och Aved-Nego svarade då kungen: ”Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta.
17Om det är så [att vår Gud existerar, eller att vi blir kastade i ugnen], förmår vår Gud, som vi tillber, att rädda oss från den brinnande ugnen. Han kan rädda oss ur din hand, o konung.
18Men om inte [även om han inte skulle rädda oss], så ska du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte tillber guldstatyn som du har ställt upp.”
19Då fylldes Nebukadnessar av vrede mot Shadrak, Meshak och Aved-Nego, och hans ansikte förvreds av raseri. Han gav order om att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt. [Talet sju används ofta symboliskt i Bibeln för att beskriva något som är fulländat och fullkomligt, se Ords 26:16; 26:16. Uttrycket ”sju gånger” beskriver troligtvis hur ugnen ska göras så het som det är möjligt.]
20Han beordrade också några av de starkaste soldaterna i hans armé att binda Shadrak, Meshak och Aved-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.
21De bands och kastades i den brinnande ugnen med mantlar, byxor, turbaner och övriga kläder på sig. [Det vanliga var att de dömda fråntogs sina kläder, men eftersom kungen med sådan hast har beslutat om deras avrättning har de på sig sina officiella högtidskläder.]
22Eftersom kungens befallning kommit så hastigt, och ugnen var så fruktansvärt het, blev de som förde upp Shadrak, Meshak och Aved-Nego [till den övre öppningen på ugnen], dödade av eldslågorna.
23Men de tre männen Shadrak, Meshak och Aved-Nego föll bundna ner i den brinnande ugnen.
24Plötsligt reste sig kung Nebukadnessar alldeles bestört och frågade sina rådgivare: ”Var det inte tre män vi kastade bundna i elden?”
25Han svarade: ”Men jag ser fyra män gå runt fria mitt i elden! Ingen av dem är skadad, och den fjärde ser ut som en gudason (ordagrant ’gudars son’, en gudomlig varelse).”
26Sedan gick Nebukadnessar fram till öppningen till den brinnande ugnen och ropade: ”Shadrak, Meshak och Aved-Nego, den högste Gudens tjänare! Kom ut, kom ut!”
27Då samlades satraperna, föreståndarna och guvernörerna och kungens rådgivare runtomkring, de såg hur männen var helt fysiskt oskadda av eld (elden hade inte haft någon makt över deras kroppar). Inte ett enda hår på deras huvuden var svett, deras byxor (ytterkläder) var inte skadade, man kunde inte ens känna lukten av rök från dem!
28Nebukadnessar tog då till orda och sade: ”Lovad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De litade på honom och gick emot kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud.
29Jag ger nu denna befallning att den som säger något mot Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, vilken nation eller språkgrupp han än kommer från, ska slitas i stycken och hans [familjs] hus ska [demoleras och] bli en grushög [Dan 2:5; Esra 6:11]. Det finns ingen annan Gud som kan rädda på detta sätt!”
30Sedan befordrade kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego i Babylons provins.
31[Från:] Kung Nebukadnessar.
32[Syftet med brevet:]
33Stora är hans tecken,