1Under kung Jehojaqims (Jojakims) tredje regeringsår [605 f.Kr.] i Juda kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och belägrade Jerusalem [Judas huvudstad].
2Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) gav Jehojaqim, kungen av Juda, i hans våld.
3Kungen [Nebukadnessar] befallde Aspenas, sin chef för hovtjänstemännen (ledare för eunuckerna), att välja ut några av Israels unga män [13-15 år] av kunglig släkt eller av förnäm börd [som han tagit med sig som fångar].
4De skulle inte ha någon kroppslig defekt [vara i god fysisk hälsa] och vara vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldéernas språk [kilskriftsspråket akkadiska som används på lertavlor och arameiska som var det nya världsspråket] och litteratur.
5Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra hos kungen.
6Bland dessa [vilket indikerar att det fanns andra tillfångatagna ungdomar där från andra länder – den judiska historikern Josefus nämner Fenicien, Egypten och Syrien] var följande från Juda:
7Men chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] tilldelade dem nya namn. [Anledningen var att anknyta till babyloniska gudar i stället för Israels Gud.]
8[De fick den bästa tänkbara maten som kunde erbjudas i Babylon, men] Daniel var fast besluten (lade på sitt hjärta) att inte orena sig med kungens mat eller vinet som han drack [och bryta Guds lag genom att äta t.ex. griskött och mat offrat till avgudar]. Därför anhöll han hos chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] att slippa orena sig.
9Gud gjorde så att han [Aspenas] visade nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd) till Daniel (han blev vänligt inställd; fick tillit och kände medkänsla).
10Men han [stod under hård press från kungen och] sade till Daniel: ”Jag fruktar min herre kungen. Han är den som bestämt vad ni ska äta och dricka. Vad skulle hända om han såg att ni såg undernärda (svaga) ut, jämfört med de andra unga männen i er ålder? I så fall skulle ni äventyra mitt huvud (mitt liv) inför kungen!”
11Då sade Daniel till vakten (övervakaren, assistenten) som förste hovmarskalken [Aspenas] satt över Daniel, Hananja, Mishael och Asarja:
12”Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar. Låt oss få äta grönsaker (ordagrant ’det som växer av frön’, frukt, frön, grönsaker, bröd osv.) och dricka vatten.
13Jämför sedan hur vi ser ut (vår fysiska hälsa) med de andra unga männen som har ätit av kungens mat. Tag sedan ett beslut hur du ska göra med dina tjänare.”
14Han lyssnade på dem och testade dem i tio dagar.
15När tio dagar hade gått var deras utseende bättre och deras kroppar mer välnärda än alla de unga män som åt av kungens mat.
16Då tog vakten (övervakaren, assistenten) bort maten och vinet från deras diet och gav dem grönsaker (ordagrant ”det som växer av frön”, frukt, frön, grönsaker, bröd osv).
17Gud gav dessa fyra unga män kunskap, förmågan att studera och lära sig från skrifter och vishet. Daniel [hade även en övernaturlig gåva, han] förstod också alla slags syner och drömmar. [Varje god gåva kommer från Gud, se Jak 1:17.]
18När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle hämtas [efter tre års studier], fördes de av chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] inför Nebukadnessar.
19Kungen talade med dem, och det fanns ingen bland dem alla som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja. De fick därför tjänstgöra hos kungen.
20I alla frågor som krävde vishet och förstånd rådfrågade kungen [Nebukadnessar] dem och de visade sig vara tio gånger (ordagrant ”tio händer”) klokare än alla de spåmän (skrivare, från ordet för penna) och besvärjare som fanns i hela hans rike.
21Daniel blev kvar där [fortsatte att tjänstgöra för riket] ända till kung Kyros (Koresh) första regeringsår [och en bit in i hans styre].