1Medan Apollos var i Korint, kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos.
2och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?”
3”Vilket dop blev ni då döpta med (in i)?” frågade Paulus.
4Då sade Paulus: ”Johannes dop var ett omvändelsedop (dop till ett förändrat tänkesätt), och Johannes uppmanade ständigt folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.”
5När de hörde detta döptes de [på nytt, denna gång] i Herren Jesu namn.
6När Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem och de talade i tungor [de talade i andra, för dem okända språk] och profeterade.
7De [lärjungarna, se vers 2] var omkring tolv män totalt.
8Paulus gick sedan till synagogan och förkunnade frimodigt där under tre månaders tid. Han samtalade (förde en dialog, diskuterade) med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.
9Men några förhärdade sig och ville inte tro utan talade illa om Vägen [som de kristna kallades då, se Apg 9:2] inför hela [den judiska] församlingen. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig och förde samtal (hade en dialog, diskuterade) med dem varje dag i Tyrannos hörsal.
10Detta pågick under två års tid så att alla som bodde i [den romerska provinsen] Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
11Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer.
12Man tog till och med dukar och plagg som han rört vid (kommit i kontakt med hans hud) och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
13Men också några kringvandrande judiska exorcister (andebesvärjare) [som var på besök i staden] började nu nämna Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: ”Jag besvärjer er vid den Jesus som Paulus predikar.”
14Sju söner till en judisk överstepräst som hette Skevas [som betyder tankeläsare] gjorde detta.
15Men den onda anden svarade dem: ”Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?”
16Mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ut ur huset, nakna och blodiga.
17Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat.
18Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort.
19Många av dem som hade utövat magi samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till 50 000 silvermynt.
20Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.
21När detta var över bestämde sig Paulus i anden för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sade: ”När jag har varit där måste jag också besöka Rom.”
22Han sände ut två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.
23Vid den tiden [i slutet på Paulus treåriga vistelse i Efesos] bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen [samtidens namn på de första kristna, se Apg 9:2; 10:26].
24En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster.
25Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: ”Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten.
26Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar.
27Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet.”
28När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: ”Stor är efesiernas Artemis!”
29Hela staden kom i upplopp (ett tumult uppstår), och från alla håll rusade man till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som rest med Paulus.
30Paulus ville upprepade gånger gå in till folket, men lärjungarna stoppade honom varje gång.
31Några av Paulus vänner som var rådsherrar (asiarker, inflytelserika män som ledde de grekiska spelen och festivalerna), skickade också bud till honom och vädjade att han inte skulle ge sig in på teatern.
32[På teatern rådde en kaotisk stämning.] Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
33Några ur hopen förklarade för [en inflytelserik jude i Efesos som hette] Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket.
34Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: ”Stor är efesiernas Artemis!”
35När stadssekreteraren hade lugnat folket sade han: ”Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen?
36Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.
37Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna.
38Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra.
39Är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen.
40Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet.”
41Med dessa ord upplöste han folksamlingen.