1Sedan såg jag (och jag såg) en bokrulle i högra handen på honom som satt på tronen. [Johannes såg boken ligga på Guds öppna hand. Att det är den högra handen beskriver makt och auktoritet över dess innehåll.] Bokrullen hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill.
2Sedan såg jag (och jag såg) en väldig (mäktig, stark) ängel som ropade med hög röst: ”Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?”
3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden [Hades, de dödas plats] kunde öppna bokrullen eller se in i den.
4Jag [Johannes] grät högt för att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den.
5Då sade en av de [tjugofyra] äldste till mig: ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam [1 Mos 49:9-10], Davids rotskott [Jes 11:1, 10], har segrat (triumferat). Han kan öppna bokrullen och bryta de sju sigillen.”
6Sedan såg jag (och jag såg) ett Lamm [en årsgammal bagge] som stod i mitten, mellan tronen och de fyra varelserna och de [tjugofyra] äldste.
7Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
8När han tagit bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner. [En ängel lyfter sedan upp dessa på altaret, se Upp 8:3.]
9Och de sjöng en ny sång:
10Du har gjort dem till ett kungarike
11Sedan såg jag (och jag såg), och jag hörde rösten av många änglar som stod runt omkring (som i en yttre cirkel på alla sidor om) tronen och väsendena och de [tjugofyra] äldste [som stod närmast tronen]. Deras antal var myriaders myriader, och tusen och åter tusen.
12De sade med hög (stark) röst:
13Allt skapat (varje skapad varelse som finns) i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt det (alla de) som finns i dem hörde jag säga:
14De fyra väsendena [Upp 4:6-11] sade: ”Amen” (låt det ske så).