1Jag [Paulus] uppmanar dig [Timoteus] allvarligt inför (i närvaro av) Gud och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, han som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse [andra tillkommelse] och hans kungarike:
2Predika ordet (gör budskapet allmänt känt),
3För det kommer en tid då människor inte längre kommer att tolerera (acceptera, stå ut med) att höra den sunda läran. I stället kommer de allteftersom det behagar dem (kliar dem i öronen) samla på sig lärare efter lärare som talar vad deras begär (längtan efter det förbjudna) vill höra.
4De kommer att vända sig bort från att höra sanningen, och i stället vända sig till myter (mänskligt påhittade historier).
5[I kontrast till den andliga likgiltighet för Guds Ords sanningar som beskrivits i vers 3-4 ger Paulus fyra uppmaningar:]
6För själv är jag på väg att offras,
7Jag har kämpat den goda (ärbara) kampen.
8Framför mig väntar nu rättfärdighetens segerkrans,
9Skynda dig (gör allt du kan för) att komma till mig snart.
10Demas har övergett mig,
11Lukas är den ende som är kvar hos mig.
12Tychikus har jag sänt till Efesos.
13När du [Timoteus] kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpus i Troas [på vägen från Efesos till Rom]. Ta också med böckerna, framför allt pergamentskrifterna. [Det blir snart vinter och Paulus behöver sin mantel för att inte frysa.]
14Kopparsmeden Alexander [i Efesos] har gjort mig mycket ont. Herren ska löna honom efter hans gärningar.
15Du själv måste också vara på din vakt mot honom, för han har gjort kraftigt motstånd mot vår förkunnelse.
16När jag försvarade mig första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig, låt det inte tillräknas dem.
17Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att förkunnelsen genom mig skulle fullföljas och alla folk skulle få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap.
18Herren ska också rädda mig från alla onda anslag
19Hälsa till Prisca och [hennes man] Aquila
20Erastus
21Skynda dig hit [till Rom] före vintern.
22Herren