1Och David sade. ”Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus, så att jag kan visa honom nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) för Jonatans skull?”
2Nu fanns där en tjänare från Sauls hus som hette Tsiva, och de kallade honom till David och kungen sade till honom: ”Är du Tsiva?”
3Kungen frågade: ”Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus (familj) så att jag kan visa Guds (Elohims) nåd (hebr. chesed) mot honom?”
4Och kungen sade till honom: ”Var är han?”
5Då sände kung David och lät hämta honom från Machirs hus, Amiels son, i Lo-Devar.
6Och Mefivoshet, Jonatans son, Sauls son, kom till David och föll ner på sitt ansikte och kastade sig på marken.
7Och David sade till honom: ”Frukta inte, för jag ska med säkerhet visa dig nåd (hebr. chesed) för Jonatan din fars skull, och ska återställa hela din far Sauls mark och du ska alltid få äta bröd vid mitt bord.”
8Och han böjde sig ner och sade: ”Vad är din tjänare, att du skulle se till mig som är som en död hund?”
9Sedan kallade kungen på Tsiva, Sauls tjänare och sade till honom: ”Allt som tillhört Saul och hela hans hus har jag gett till din herres son.
10Och du ska bruka marken åt honom, du och dina söner och dina tjänare, och du ska bärga frukten så att din herres son har bröd att äta, men Mefivoshet din herres son ska oavbrutet äta bröd vid mitt bord.” Tsiva hade 15 söner och 20 tjänare.
11Och Tsiva sade till kungen: ”I enlighet med allt som min herre kungen har befallt sin tjänare, så ska din tjänare göra men Mefivoshet äter vid mitt bord som en av kungens söner.”
12Mefivoshet hade en ung son som hette Micha. Och alla som bodde i Tsivas hus var tjänare åt Mefivoshet.
13Men Mefivoshet bodde i Jerusalem, för han åt oavbrutet vid kungens bord, och han var lam i båda sina fötter.