1Sedan kom alla Israels stammar till David i Hebron och talade och sade: ”Se, vi är dina ben och ditt kött.
2Förr i tiden när Saul var kung över oss, var det du som ledde ut och förde in Israel, och Herren (Jahve) sade till dig: Du ska föda mitt folk Israel, och du ska vara furste över Israel.”
3Och alla Israels äldste kom till kungen i Hebron och kung David skar ett förbund med dem i Hebron inför Herrens (Jahves) ansikte och de smorde David till kung över Israel.
4David var 30 år när han började regera och han regerade i 40 år.
5I Hebron regerade han över Juda i 7 år och 6 månader, och i Jerusalem regerade han 33 år över hela Israel och Juda.
6Och kungen och hans män gick till Jerusalem mot jevuséerna, invånarna i landet som talade till David och sade. ”Om du inte avlägsnar de blinda och de lama ska du inte komma hit”, de tänkte: David kan inte komma hit.
7Men David tog Sions starka fäste, det är Davids stad.
8Och David sade den dagen: ”Vemhelst som slår jevuséerna och tar sig upp i kanalen (tunneln) och tar bort de lama och de blinda som är Davids fiender (som Davids själ hatar).” Därför säger man: ”Där är den blinde och den lame, han kan inte komma in i huset.”
9Och David bodde i befästningen och kallade den för Davids stad. Och David byggde runtomkring från Millo och inåt.
10Och David växte sig större och större för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) var med honom.
11Och Chiram, Tyros kung, sände budbärare till David, och cederträ och timmermän och stenhuggare och de byggde ett hus åt David.
12Och David visste att Herren (Jahve) hade gjort honom till kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungarike för sitt folk Israels skull.
13Och David tog sig fler konkubiner och hustrur från Jerusalem efter att han kommit från Hebron och det föddes söner och döttrar till David.
14Och dessa är namnen på dem som föddes åt honom i Jerusalem: Shamoa och Shovav och Natan och Salomo
15och Jivchar och Elishoa och Nefeg och Jafia
16och Elishama och Elijada och Elifalet.
17Och när filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, gick alla filistéer upp och sökte David, och David hörde om det och gick ner till fästningen.
18Och filistéerna kom och spred ut sig i Refaims dal.
19Och David frågade Herren (Jahve) och sade: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Ska du ge dem i min hand?”
20Och David kom till Baal-Peratsim och David slog dem där och han sade: ”Herren (Jahve) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom.” Därför kallas den platsen Baal-Peratsim (Peratsim är plural av att bryta, rämna, slå en bräsch i.)
21Och de lämnade sina avgudar där och David och hans män tog bort dem.
22Och filistéerna kom upp igen och spred sig i Refaims dal.
23Och när David frågade Herren (Jahve) sade han: ”Du ska inte dra ut, gör en kringgående rörelse bakom dem och kom över dem mittemot bakaträden.
24Och det ska ske när du hör ljudet av en marscherande armé i bakaträdens toppar, då ska du göra dig redo, för då har Herren (Jahve) gått ut framför dig och slagit filistéernas armé.”
25Och David gjorde som Herren (Jahve) hade befallt honom och han slog filistéerna från Geva till dess de kom till Gezer [halvvägs mellan Joppe och Jerusalem].