1Och David räknade folket som var med honom och satte ledare över 1 000 och ledare över 100.
2Och David skickade ut folket, en tredjedel under Joavs hand och en tredjedel under Avishaj, Tserojas sons hand, Joavs bror, och en tredjedel under gititen Itajs hand. Och kungen sade till folket: ”Även jag själv ska säkert gå med er.”
3Men folket sade: ”Du ska inte gå med, för om vi måste fly bryr sig ingen om ett hjärta och om hälften av oss dör bryr sig ingen om ett hjärta, men du är som 10 000 och nu är det bättre att du undsätter oss ut från staden.”
4Och kungen sade till dem: ”Vad är det bäst att jag gör i era ögon?”
5Men kungen befallde Joav och Avishaj och Itaj och sade: ”Behandla åt mig ynglingen varsamt, till Avshalom.” Och hela folket hörde när kungen gav alla ledare befallning om Avshalom.
6Och folket gick ut på fältet mot Israel och striden ägde rum i Efraims skog.
7Och Israels folk blev slagna där inför Davids tjänare och det var en stor slakt den dagen, 20 000 män.
8Och striden blev där utspridd över hela landets ansikte (yta) och skogen slukade mer folk än svärdet slukade den dagen.
9Och Avshalom råkade hamna framför Davids tjänare. Och Avshalom red på sin mulåsna och mulåsnan gick in under de kraftiga grenarna på en terebint och hans huvud fastnade med ett stadigt grepp i terebinten och han blev hängande mellan himlarna och jorden och mulåsnan gick vidare. [Att han fastnar med huvudet i terebintens grenar beror förmodligen på hans väldiga hår som har trasslat in sig i grenarna. Se 2 Sam 14:26]
10Och en man såg detta och berättade för Joav och sade: ”Se, jag såg Avshalom hängande i en terebint.”
11Och Joav sade till mannen som berättat för honom: ”Och se, du såg det och varför slog du inte ner honom till marken? Jag skulle ha gett dig 10 stycken silver och en gördel.”
12Och mannen sade till Joav: ”Även om jag skulle få 1 000 stycken silver i min hand skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son, för vi hörde kungen befalla dig och Avishaj och Itaj och säga: ’Var noga med att inte röra ynglingen Avshalom.’
13Om jag hade agerat lögnaktigt mot min själ, och det finns ingen sak som är dold för kungen, då skulle du själv ha stått på avstånd.”
14Och Joav sade: ”Jag kan inte stanna här med dig.” Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten.
15Och tio ynglingar som bar Joavs rustning omringade och slog Avshalom och dödade honom.
16Och Joav blåste i shofaren och folket återvände från att jaga efter Israel, för Joav höll tillbaka folket.
17Och de tog Avshalom och slängde honom i en stor grop i skogen och samlade en stor hög med stenar över honom. Och hela Israel flydde var och en till sitt tält.
18Och Avshalom hade under sin livstid rest upp en pelare åt sig som finns i Kungadalen, för han sade: ”Jag har ingen son som bevarar mitt namn i hågkomst.” Och han gav pelaren sitt eget namn och den kallas Avshaloms hand till denna dag.
19Och Achimaats, Tsadoqs son sade: ”Låt mig löpa och bära nyheten till kungen hur Herren (Jahve) har hämnats honom hans fiender.”
20Men Joav sade till honom: ”Du ska inte bära några nyheter idag, men du ska bära nyheter en annan dag, men idag ska du inte bära några nyheter eftersom kungens son är död.”
21Och Joav sade till kushiten: ”Gå och berätta för kungen vad du har sett.” Och kushiten böjde sig ner inför Joav och sprang iväg.
22Och en gång till sade Achimaats, Tsadoqs son till Joav: ”Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten.” Och Joav sade: ”Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?”
23”Vad hindrar att jag springer?”
24Under tiden David satt mellan de två portarna, gick väktaren upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg, och se, en man sprang ensam.
25Väktaren ropade och berättade för kungen.
26Och väktaren sade: ”Se, en annan man springer ensam.”
27Och väktaren sade: ”Det ser ut som löpstilen hos den främre är som Achimaats, Tsadoqs sons löpstil.” Och kungen sade: ”Han är en bra man och kommer med goda nyheter.”
28Och Achimaats ropade och sade: ”Shalom (allt är väl)” och böjde sig ner inför kungen med sitt ansikte mot marken och sade: ”Välsignad är Herren din Gud (Jahve Elohim) som har gett männen som lyfte sina händer mot min herre kungen.”
29Och kungen sade: ”Är det väl med ynglingen Avshalom?” Och Achimaats svarade: ”När Joav sände kungens tjänare och mig, din tjänare såg jag ett stort tumult, men jag vet inte vad det var.”
30Och kungen sade: ”Stig åt sidan och stå där.” Och han gick åt sidan och stod still.
31Och se, kushiten kom och kushiten sade: ”Nyheter till min herre kungen, för Herren (Jahve) har hämnats dig idag på alla dem som reste sig upp mot dig.”
32Och kungen sade till kushiten: ”Är det väl med ynglingen Avshalom?”
33Och kungen blev mycket upprörd och gick upp i kammaren ovanpå porten och grät och när han gick sade han: ”Min son Avshalom, min son, min son Avshalom! Om jag hade fått dö i ditt ställe Avshalom min son, min son!”