1Och när David kommit förbi toppen, se då mötte honom Tsiva, Mefivoshets tjänare, med ett par åsnor och på dem 200 brödkakor och 100 russinklasar och hundra sommarfrukter och ett krus med vin.
2Och kungen sade till Tsiva: ”Vad menar du med det här?” Och Tsiva sade: ”Åsnorna är till kungens hushåll att rida på och brödet och sommarfrukten till de unga männen att äta och vinet så att de som blir svaga i öknen kan dricka.”
3Kungen frågade: ”Var är din herres son?”
4Och kungen sade till Tsiva: ”Se, ditt är allt som tillhör Mefivoshet” Och Tsiva sade: ”Jag ödmjukar mig själv, låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon min herre kung.”
5Och David kom till Bachorim. Se, där kom det ut en man som tillhörde Sauls hus släkt, vars namn var Shimi, Geras son. Han kom ut och förbannade oavbrutet när han kom.
6Och han kastade stenar mot David och mot kung Davids tjänare och hela folket och alla mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) som var på hans högra och hans vänstra [sida].
7Och detta sade Shimi när han förbannade: ”Försvinn, försvinn, du blodsman [som har blod på dina händer] och ditt sällskap,
8Herren (Jahve) har låtit komma över dig Sauls hus blod, i vars ställe du har regerat, och Herren (Jahve) har gett kungariket i din son Avshaloms hand, och se du har fångats i din egen ondska eftersom du är en blodsman.”
9Och Avishaj, Tserojas son, sade till kungen: ”Varför ska denna döda hund förbanna min herre kungen? Låt mig gå över, jag ber dig, och ta av hans huvud.”
10Och kungen sade: ”Vad har jag att göra med dig Tserojas son? Låt honom förbanna, eftersom Herren (Jahve) har sagt till honom: Förbanna (vanära – hebr. klal) David. Vem ska då säga: Varför har du gjort så?”
11Och David sade till Avishaj och till alla sina tjänare: ”Se, min son som kom från min kropp, söker min själ (mitt liv). Hur mycket mer nu denna benjaminit? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren (Jahve) har sagt till honom.
12Det kan hända att Herren (Jahve) ska se på mina ögon och att Herren (Jahve) ska gengälda mig gott för hans förbannelse av mig idag.”
13Och David och hans män gick längs vägen, och Shimi gick bredvid på bergssluttningen mittemot honom och förbannade medan han gick och kastade stenar och stoft [grus] mot honom.
14Och kungen och hela folket som var med honom blev trötta och han vederkvickte sig där.
15Och Avshalom och hela folket, Israels män, kom till Jerusalem och Achitofel med honom.
16Och det skedde när Choshaj, arkiten, Davids vän, hade kommit till Avshalom att Choshaj sade till Avshalom: ”Länge leve kungen, länge leve kungen.”
17Och Avshalom sade till Choshaj: ”Är detta din nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) mot din vän? Varför gick du inte med din vän?”
18Och Choshaj sade till Avshalom: ”Nej, men den som Herren (Jahve) och detta folk och alla Israels män har valt, han ska det bli och med honom vill jag vara.
19Och för det andra, vem ska jag tjäna? Ska jag inte tjäna inför hans son? Som jag tjänade inför din far så ska jag vara inför ditt ansikte.”
20Och Avshalom sade till Achitofel: ”Ge ditt råd, vad ska jag göra?”
21Och Achitofel sade till Avshalom: ”Gå in till din fars konkubiner, som han har lämnat för att vakta huset, och hela Israel ska höra att du avskyr din far, då ska de få starka (fasta, säkra, tappra) händer, alla som är med dig.”
22Så de satte upp ett tält åt Avshalom på husets tak och Avshalom gick in till sin fars konkubiner inför ögonen på hela Israel.
23Och Achitofels råd som han gav i de dagarna, var som om en man frågade efter Guds (Elohims) ord. Sådana var alla Achitofels råd även till David, även till Avshalom.