1Och det skedde därefter att Avshalom (Absalom), Davids son, hade en vacker syster vars namn var Tamar och Amnon, Davids son, älskade henne.
2Och Amnon var så olycklig att han kände sig sjuk för sin syster Tamars skull, för hon var en jungfru och det verkade omöjligt för Amnon att göra någonting till henne.
3Men Amnon hade en vän som hette Jonadav, Shimeas son, Davids bror. Och Jonadav var en mycket slug man.
4Och han sade till honom: ”Varför kungens son har du blivit så klen (mager) från dag till dag? Vill du inte berätta för mig?”
5Och Jonadav sade till honom: ”Lägg dig på din bädd och låtsas vara sjuk och när din far kommer och ser dig så säg till honom: Låt min syster Tamar komma, jag ber dig, och ge mig bröd att äta och tillreda maten framför mina ögon så att jag ser det och kan äta det ur hennes hand.”
6Och Amnon låg ner och spelade sjuk. Och när kungen kom och såg honom sade Amnon till kungen: ”Låt min syster Tamar komma, jag ber dig, och göra några brödkakor i min åsyn så att jag kan äta ur hennes hand.”
7Och David sände till Tamars hus och sade: ”Gå, jag ber dig, till din bror Amnons hus och laga mat åt honom.”
8Och Tamar gick till sin bror Amnons hus och han låg ner. Och hon tog deg och knådade den och gjorde brödkakor i hans åsyn och hon gräddade brödkakorna.
9Och hon tog pannan och stjälpte upp dem framför honom men han vägrade att äta.
10Och Amnon sade till Tamar: ”Ta in maten i kammaren så att jag kan äta ur din hand.” Och Tamar tog brödkakorna som hon hade gjort och förde in dem i kammaren till Amnon, hennes bror.
11Och när hon hade fört dem nära honom för att äta, tog han ett starkt (fast, säkert) grepp om henne och sade till henne: ”Kom, ligg med mig min syster.”
12Och hon sade till honom: ”Nej min bror, tvinga mig inte, för något sådant ska inte ske i Israel. Gör inte denna hänsynslösa handling.
13Och jag, hur ska jag kunna bära min skam? Och du, du kommer att bli som en av de skamliga dårarna i Israel. Och nu, tala, jag ber dig, med kungen, för han ska inte undanhålla mig från dig.”
14Likväl ville han inte lyssna till hennes röst, utan var starkare än henne och han tvingade henne och låg med henne.
15Och Amnon hatade henne med ett mycket stort hat, för hatet som han hatade henne med var större än kärleken som han hade älskat henne med. Och Amnon sade till henne: ”Stig upp och försvinn.”
16Och hon sade till honom: ”Inte så eftersom detta stora fel att köra ut mig är värre än det andra som du har gjort mot mig.”
17Och han kallade på sin tjänare som betjänade honom och sade: ”Skicka iväg denna kvinna ut från mig och bomma igen dörren efter henne.”
18Och hon hade en dräkt i många färger på sig, för med sådana kläder var kungens döttrar klädda när de var jungfrur. Och hans tjänare skickade ut henne och bommade igen dörren efter henne.
19Och Tamar lade aska på sitt huvud och rev sönder kläderna med många färger som hon hade på sig och hon lade sin hand på huvudet och gick sin väg och grät högt när hon gick.
20Och Avshalom hennes bror sade till henne: ”Har Amnon din bror varit med dig? Lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat.” Och Tamar förblev ensam i sin bror Avshaloms hus.
21Men när kung David hörde om alla dessa ting blev han mycket vred.
22Och Avshalom talade varken gott eller ont till Amnon, för Avshalom hatade Amnon eftersom han hade våldtagit hans syster Tamar.
23Och det skedde efter två fulla år att Avshalom hade fårklippare i Baal-Chatsor som är bredvid Efraim och Avshalom bjöd in alla kungens söner.
24Och Avshalom kom till kungen och sade: ”Se nu, dina tjänare har fårklippning, låt kungen, jag ber dig, och hans tjänare gå med dina tjänare.”
25Men kungen sade till Avshalom: ”Nej min son, låt oss inte alla gå, annars blir det betungande för dig.” Och han pressade honom, dock gick han inte men han välsignade honom.
26Och Avshalom sade: ”Om inte, jag ber dig, låt vår bror Amnon gå med oss.”
27Men Avshalom pressade honom och han lät Amnon och alla kungens söner gå med honom.
28Och Avshalom befallde sina tjänare och sade: ”Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant var krigets söner).”
29Och Avshaloms tjänare gjorde mot Amnon som Avshalom hade befallt. Och alla kungens söner steg upp och varje man steg upp på sin mula och flydde.
30Och det skedde medan de var på väg att ryktet kom till David och sade: ”Avshalom har dödat alla kungens söner och ingen av dem är kvar.”
31Och kungen steg upp och rev sönder sina kläder och låg på marken, och alla hans tjänare stod hos honom med sina kläder sönderrivna.
32Och Jonadav, Shimeas son, Davids bror, svarade och sade: ”Låt inte min herre tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för Amnon är den ende som är död, för Avshalom har bestämt detta och varit fast besluten från den dag då han våldtog hans syster Tamar.
33Och låt nu inte kungen ta detta till sitt hjärta och tänka att alla kungens söner är döda, för det är bara Amnon som är död.”
34Men Avshalom flydde.
35Och Jonadav sade till kungen: ”Se kungens söner kommer som din tjänare sade, så är det.”
36Och det skedde så snart han hade slutat tala att se, kungens söner kom och lyfte upp sina röster och grät, och även kungen grät och alla hans tjänare grät mycket.
37Men Avshalom flydde och gick till Talmaj, Amichods son, Geshors kung. Och (David) sörjde över sin son alla dagarna.
38Och Avshalom flydde och gick till Geshor och var där tre år.
39Och kung Davids själ försmäktade av längtan efter Avshalom, för han var tröstad efter Amnon som var död.