1Efter Sauls [israeliternas första kungs] död, när David hade återvänt från slakten på amalekiterna stannade David två dagar i Tsiklag. [1 Sam 30]
2På den tredje dagen kom en man från Sauls läger [i Jezereldalen] med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud [två tydliga tecken på sorg]. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner.
3David frågade honom: ”Varifrån kommer du?”
4David frågade honom: ”Hur går det [i kriget mot filistéerna i norr]? Jag ber dig, berätta för mig!”
5David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: ”Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är döda?”
6Den unga mannen som berättade detta för honom svarade: ”När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt.
7När han då vände sig om och såg mig ropade han på mig och jag svarade: ’Här är jag.’
8Då frågade han mig: ’Vem är du?’ Och jag svarade honom: ’Jag är en amalekit.’
9Sedan sade han till mig: ’Ställ dig nu över mig och döda mig, för dödsfrossan har sitt grepp om mig, eftersom min själ (mitt liv) rinner ur mig.’ [Här används ett ovanligt ord som verkar beskriva hur Saul håller på att tappa medvetandet.]
10Så jag ställde mig över honom och dräpte honom eftersom jag visste att han inte skulle leva när han fallit, och jag tog kronan som var på hans huvud och armbandet som var på hans arm och har tagit hit dem till min herre.”
11[När den man som varit ute efter Davids liv och försökt döda honom flertalet tillfällen dör gläder han sig inte.] Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem [i sorg], och likadant gjorde alla män som var där med honom.
12Och de klagade och grät och fastade till kvällen, för Saul och för Jonatan, hans son, och för Herrens (Jahves) folk och för Israels hus, eftersom de hade fallit för svärdet.
13Och David sade till den unga mannen som berättat för honom: ”Vem är du?”
14David frågade honom. ”Hur kunde du inte vara rädd för att sträcka fram din hand och slå Herrens (Jahves) smorde?”
15Och David kallade på en av de unga männen och sade: ”Gå nära och attackera honom.” Och han slog honom så att han dog.
16David sade till honom: ”Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens (Jahves) smorde.”
17Och David mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) denna klagosång (hebr. qina) över Saul och över Jonatan hans son,
18och sade för att lära Judas söner [denna klagosång som fick namnet] ”Bågen”.
19Din skönhet Israel, över dina höga platser är slagen.
20Berätta det inte i [den filisteiska staden] Gat,
21Gilboas berg,
22Från blodet av de slagna,
23Saul och Jonatan,
24Ni Israels döttrar,
25Hur har de mäktiga fallit mitt i striden.
26Jag är bedrövad för din skull, min bror Jonatan,
27Hur har de mäktiga fallit,