1I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel, började Hiskia, Achaz son, kung i Juda, att regera.
2Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Avi, Zecharjas dotter.
3Han gjorde det som var rakt (rätt) i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans förfader David hade gjort.
4Han tog bort de höga platserna och bröt sönder pelarna och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och han bröt i bitar kopparormen som Mose hade tillverkat [4 Mos 21:9], för till dessa dagar hade Israels söner offrat till den och den kallades Nechushtan.
5Han litade (förtröstade) på Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så att det efter honom inte fanns någon bland Juda kungar som var lik honom, inte heller bland dem som var före honom.
6För han klängde sig fast vid Herren (Jahve) och vände inte från att följa efter honom och höll (vaktade, skyddade, bevarade) hans budord (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) befallt Mose.
7Och Herren (Jahve) var med honom, vart han än gick fram hade han framgång, och han gjorde uppror mot Assyriens kung och tjänade honom inte.
8Han slog filistéerna till Gaza och dess gränser, från vakttornet till den befästa staden.
9Och det skedde i det fjärde året till kung Hiskia, som var det sjunde året till Hosea, Elas son, Israels kung att Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp mot Samarien och belägrade det.
10Och i slutet av det tredje året tog de det [Samarien] i Hiskias sjätte år som var Hoseas 9:e år som Israels kung, blev Samarien intaget.
11Och Assyriens kung förde bort Israel till Assyrien och placerade dem i Chalach och i Chavor vid floden Gozan och i Mediens städer,
12eftersom de inte lyssnade på Herren deras Guds (Jahve Elohims) röst [och lydde honom], utan överträdde hans förbund, allt det som Mose, Herrens (Jahves) tjänare befallde. De ville inte lyssna och de ville inte göra.
13Och det skedde i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sancheriv (Sanherib), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.
14Och Hiskia, Juda kung sände till Assyriens kung i Lachish och sade: ”Jag har förolämpat, vänd bort från mig, det som du lägger på mig ska jag bära.” Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter silver och 30 talenter guld.
15Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i Herrens (Jahves) hus och i skattkammaren i kungens hus.
16Vid den tiden skrapade Hiskia bort guldet från dörrarna i Herrens (Jahves) helgedom och från dörrposterna som [han själv] Hiskia, Juda kung hade [låtit] överdra dem med, och gav det till Assyriens kung.
17Och Assyriens kung sände Tartan och befälhavaren (hebr. ravshake) från Lachish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid valkarnas fält,
18och de kallade på kungen. Då kom [följande tre män från Hiskias palats]:
19Och befälhavaren (hebr. ravshake) sade till dem:
20Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
21Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.
22Men om du säger till mig: ’Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim)’. Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: ’Ni ska tillbe inför detta altare?’
23Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.
24Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare?
25Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det.”
26Då sade Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): ”Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren.”
27Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: ”Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!”
28Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sade:
29Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:
30Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
31Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen källa,
32tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: ’Herren (Jahve) ska befria oss.’
33Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
34Var är Chamats och Arpads gudar?
35Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahve) skulle befria Jerusalem ur min hand?”
36Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: ”Svara honom inte.”
37Sedan kom [de tre männen]