1Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år [fram till ca 900 f.Kr.].
2Asa gjorde det som var gott och rätt i Herren sin Guds ögon.
3Han avlägsnade de främmande altarna [för Salomos hedniska hustrur, se 1 Kung 11:7] och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner asherapålarna.
4Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla undervisningen (Torah) och budorden (tydliga befallningar – hebr mitsvot).
5Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna. Och riket hade lugn under hans tid.
6Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde inte något krig under dessa år, för Herren hade gett honom ro.
7Han sade därför till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor.”
8Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
9Men nubiern Sera drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresha.
10Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresha [2 Krön 11:8].
11Då ropade Asa till Herren sin Gud: ”Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre vår Gud, för vi stöder oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot.”
12Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda så att de flydde.
13Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar [i västra Negevöknen] och av nubierna [etioperina] föll så många att ingen av dem återhämtade sig (kom undan med livhanken), för de blev nergjorda av Herren (Javhve) och hans här. Och folket tog ett stort byte.
14Sedan intog de alla städer runt omkring [staden] Gerar [mellan Beer-Sheva och Gaza, då ett bördigt området, se 1 Mos 26:12-14], eftersom fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem.
15Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem