1Och det hände när David och hans män kom till Tsiklag [gränsstad mellan Juda och filistéerna i sydväst] på den tredje dagen, att amalekiterna hade gjort en räd i söder och över Tsiklag och hade slagit Tsiklag och bränt det i eld,
2och hade tagit kvinnorna och alla som fanns där som fångar, både små och stora, de dödade ingen men förde bort dem och gick sin väg.
3Och när David och hans män kom till staden, se, då var den bränd i eld, och deras fruar och deras söner och deras döttrar var tillfångatagna.
4Och David och folket som var med honom lyfte upp sina röster och grät till dess de inte längre hade kraft att gråta.
5Och Davids två fruar var tillfångatagna, jizreliten Achinoam och Avigajil [1 Sam 25:43], karmeliten Navals hustru. [1 Sam 25:1-42]
6Och David var mycket upprörd, för folket talade om att stena honom, eftersom alla själar sörjde, varje man för sin son och för sin dotter. Men David styrkte sig själv i Herren sin Gud (Jahve Elohim).
7Och David sade till prästen Evjatar, Achimelechs son: ”Jag ber dig, hämta hit efoden.” [2 Mos 28:6-14] Och Evjatar hämtade dit efoden till David. [1 Sam 23:6]
8Och David frågade Herren (Jahve) och sade. ”Ska jag jaga efter denna trupp? Ska jag övervinna dem?” Och han svarade honom: ”Jaga, för du ska övervinnande (med säkerhet) övervinna dem och ta tillbaka allt utan förlust.”
9Och David gick, han och hans 600 män som var med honom och kom till bäcken Besor, där de som lämnats efter vistades.
10Men David jagade (vidare), han och 400 män, för 200 stannade bakom, som var så utmattade att de inte kunde gå över bäcken Besor.
11Och de fann en egyptier på fältet och förde honom till David och gav honom bröd och han åt, och de gav honom vatten att dricka,
12och de gav honom en bit fikonkaka och två klasar russin. Och när han hade ätit kom hans ande tillbaka i honom, för han hade inte ätit något bröd och inte druckit något vatten på tre dagar och tre nätter.
13Och David sade till honom: ”Vem tillhör du? Varifrån kommer du?” Och han sade: ”Jag är en ung egyptier, tjänare till en amalekit, och min herre lämnade mig eftersom jag blev sjuk för tre dagar sedan.
14Vi gjorde en räd mot keretiterna i söder och över det som tillhör Juda och över Kaleb i söder och vi brände Tsiklag i eld.”
15Och David sade till honom: ”Kan du föra ner mig till denna armé?”
16Och när han hade fört ner honom, se då var de utspridda över hela området och åt och drack och festade, eftersom bytet som de tagit från filistéerna och från Juda var stort.
17Och David slog dem från skymningen ända till kvällen nästa dag, och inte en enda man av dem undkom, förutom 400 unga män som red på kameler och flydde.
18Och David återtog allt som amalekiterna hade tagit, och David räddade sina båda hustrur.
19Och där fattades ingenting, varken liten eller stor, inga söner, inga döttrar, inget byte, ingenting som de hade tagit. David förde tillbaka alltihop.
20Och David tog hela flocken och boskapen som de drev framför de andra djuren och sade: ”Detta är Davids byte.”
21Och David kom till de 200 männen som var utmattade och inte kunnat följa David och vistats vid bäcken Besor, och de gick fram och mötte David och folket som var med honom. Och när David kom nära folket hälsade han dem.
22Och alla onda och värdelösa män av dem som gått med David sade: ”Eftersom de inte gick med oss, ska vi inte ge dem någon del av bytet som vi har återtagit, förutom varje mans hustru och hans söner (barn), så att de kan gå iväg med dem och lämna.”
23Men David sade: ”Ni ska inte göra så mina bröder med det som Herren (Jahve) har gett oss, som har bevarat oss och gett oss armén som kom emot oss i vår hand.
24Och vem ska lyssna på er i detta ärende? För den som dragit ut i striden ska ha samma del som den som stannat i trossen. De ska dela lika.”
25Och det var så från den dagen och framåt. Han gjorde det till en förordning (ordagrant ”saker inristat”) och ett påbud (bindande juridiskt beslut) för Israel till denna dag.
26Och när David kom till Tsiklag, sände han av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner och sade: ”Se, en gåva till er av bytet från Herrens (Jahves) fiender.”
27Till dem som var i Betel [Betol (Jos 19:4) i Negev – inte det mer kända Betel norr om Jerusalem]
28och till dem som var i Aroer [sydväst om Beer-Sheva (Jos 15:30)]
29och till dem som var i Rachal
30och till dem som var i Chorma
31och till dem som var i Hebron