1Och det hände i dessa dagar [en tid senare] att filistéerna samlade ihop sin armé till strid, för att strida med Israel. Då sade Achish till David: ”Du ska med säkerhet veta att du ska gå ut med mig i armén, du och dina män.”
2David svarade Achish: ”Därför ska du veta att din tjänare vill göra det.”
3Samuel var nu död och hela Israel hade sörjt honom och begravt honom i Rama, i hans egen stad. Saul hade tagit bort (förbjudit, utrotat) alla siare som frågade andar (demoner) eller familjeandar (spiritister) ut ur landet. [3 Mos 19:31; 20:6]
4Och filistéerna samlade ihop sig och kom och slog läger i Shonem, och Saul samlade ihop hela Israel och de slog läger vid [berget] Gilboa.
5Och när Saul såg filistéernas armé blev han rädd och hans hjärta slog snabbt.
6Och när Saul frågade Gud (El), svarade inte Herren (Jahve) honom. Inte i drömmar, inte med Urim [som användes av översteprästen för att få svar från Gud, se 2 Mos 28:30], inte genom profeter.
7Då sade Saul till sin tjänare: ”Sök upp en kvinna åt mig som kan fråga en ande, så att jag kan gå till henne och fråga henne.”
8Och Saul klädde ut sig själv (gjorde sig själv oigenkännlig) och tog på sig andra kläder och gick, han och två män med honom, och de kom till kvinnan på natten och han sade: ”Skåda åt mig, jag ber dig, genom en ande och mana fram åt mig vemhelst jag ska namnge för dig.”
9Och kvinnan sade till honom: ”Se, du vet vad Saul har gjort, hur han har rensat ut (huggit bort) de som siar (skådar) genom en ande (demon) eller en familjeande ut ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv som blir min död?”
10Och Saul lovade (gav sin ed) till henne vid Herren (Jahve) och sade: ”Herren (Jahve) lever, inget straff ska drabba dig för detta.”
11Och kvinnan sade: ”Vem ska jag mana fram för dig?”
12Och när kvinnan såg Samuel, skrek hon med en hög röst, och kvinnan talade till Saul och sade: ”Varför har du bedragit mig? För du är Saul.”
13Och kungen sade till henne: ”Var inte rädd. Vad ser du?” Och kvinna sade till Saul: ”Jag ser en gudalik varelse komma upp ur jorden.”
14Han frågade henne: ”Hur ser han ut?”
15Samuel sade till Saul: ”Varför har du oroat mig och fört upp mig?”
16Och Samuel sade: ”Varför frågar du då mig? Se Herren (Jahve) har lämnat dig och är din fiende.
17Och Herren (Jahve) är vred när han talar genom mig och Herren (Jahve) har ryckt kungariket ur din hand [1 Sam 15:27-29] och gett det till en annan, till David [1 Sam 16:1-13].
18Eftersom du inte lyssnade till Herrens (Jahves) röst och inte verkställde hans brinnande vrede över Amalek [1 Sam 15:10-23], därför har Herren (Jahve) gjort detta mot dig idag.
19Dessutom ska Herren (Jahve) ge Israel med dig i filistéernas hand och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Herren (Jahve) ska ge Israels armé i filistéernas hand.”
20Och Saul föll raklång i sin fulla längd på marken och var mycket rädd, på grund av Samuels ord. Och det fanns ingen styrka i honom, för han åt inget bröd hela dagen eller hela natten. [Saul hade tydligen fastat som en förberedelse inför detta besök. Ironiskt nog utövade han religiös hängivenhet för att bryta mot Guds bud.]
21Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sade till honom: ”Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
22Och nu ber jag dig, lyssna till din tjänarinnas ord och låt mig sätta fram lite bröd åt dig och ät, så att du får styrka när du går din väg.”
23Men han vägrade och sade. ”Jag ska inte äta.” Men hans tjänare tillsammans med kvinnan uppmanade honom och han lyssnade på deras röst. Så han steg upp från marken och satt på sängen.
24Och kvinnan hade en gödkalv i huset och hon skyndade sig och slaktade den och hon tog mjöl och knådade det och bakade osyrat bröd av det,
25och hon ställde fram det till Saul och hans tjänare och de åt. Sedan steg de upp och gick sin väg den natten.