1Kung David var nu gammal, och i hög ålder (kommen till dagar) och de täckte honom med filtar men han kunde inte bli varm. [David var i 70-årsåldern, se 2 Sam 5:4-5]
2Därför sade hans tjänare till honom. ”Låt det sökas upp en ung jungfru åt min herre kungen, och låt henne vara inför kungen och vara en uppasserska åt honom, och låt henne ligga i din famn så att min herre kungen kan bli varm.”
3Så de sökte efter en ung dam genom hela Israel och fann Avishag, shunnamitiskan, och förde henne till kungen. [Avishag var från staden Shunnem i Jezereldalen nära berget Gilboa, kvinnan i Höga Visan är också från Shunem, se Höga V 6:13.]
4Och den unga damen var mycket vacker, och hon blev uppasserska åt kungen och betjänade honom, men kungen hade ingen intim relation med henne.
5Och Adonija, Chagits son, upphöjde sig själv och sade: ”Jag ska bli kung”. Och han gjorde i ordning vagnar (flera hästekipage – hebr. rechev) och ryttare och 50 män till att springa [som livvakter/soldater] framför honom. [Han förberedde en kunglig procession genom staden för sin kröning som kung. Han äldre bror Avshalom hade gjort på liknande sätt när han tog över makten, se 2 Sam 15:1. Då var det en vagn, Adonija har flera hästekipage. Adonija bryter mot traditionen att låta Gud få välja israels kung, och sedan bekräfta detta val genom den profetiska tjänsten. Varken Saul eller David hade själva sökt tronen, se 1 Sam 10:9-27; 16:1-13. Nu följer tre anledningar till hans arrogans:]
6Hans far [David] hade aldrig sårat honom [genom att tillrättavisa honom] under alla hans dagar och frågat: ”Varför gör du så här?”
7Så han överlade med [Davids general för armén] Joav, Tserojas son, och med prästen Avijatar, och de ställde sig bakom Adonija [tog hans parti].
8Men prästen Tsadok [Davids andra överstepräst, se 2 Sam 8:17; 20:25] och [chefen för Davids livvakter] Benajaho, Jehojadas son, och profeten Natan och Shimi och Rei och de mäktiga stridsmännen (hebr. gever) som hörde till David var inte med Adonija.
9Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel [en källa strax söder om Gihonkällan i Kidrondalen, vid gränsen mellan Benjamin och Juda], och han kallade på alla sina bröder, kungens söner och alla Juda män, kungens tjänare. [Adonija följer samma mönster som sin Avsalam bror gjort vid sin stadskupp, se 2 Sam 15:2.]
10Men profeten Natan och Benaja och de mäktiga stridsmännen [”Davids veteraner” som stöttat honom innan hans tid som kung] och sin [yngre] bror Salomo, kallade han inte på.
11Då talade [profeten] Natan till [Davids hustru] Batsheva (Batseba), Salomos mor och sade: ”Har du inte hört att Adonija, Chagits son, regerar (har gjort sig till kung), och David vår herre vet det inte?
12Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv.
13Gå in till kung David och säg till honom: Har inte du min herre kung svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu?
14Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord.”
15Så Batsheva gick in till kungen, in i kammaren [där David var sängliggande]. Nu var kungen mycket gammal och Avishag, shunnamitiskan, betjänade kungen.
16Batsheva böjde sig själv inför kungen.
17Hon sade till honom: ”Min herre, du svor (gav din ed) vid Herren din Gud (Jahve Elohim) till din tjänstekvinna: ’Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron.’
18Och nu, se Adonija regerar, och du min herre kungen vet det inte.
19Och han har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och prästen Avjatar och Joav, härföraren över armén, men Salomo din tjänare har han inte kallat.
20Och du min herre kung, hela Israel har sina ögon på dig, att du ska tala om för dem vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter honom.
21Annars kommer det att ske när min herre sover med sina fäder att jag och min son kommer att räknas som lagöverträdare.”
22Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan.
23Och de berättade för kungen och sade: ”Se, Natan, profeten.” Och när han kom framför kungen böjde han sig ner inför kungen med ansiktet mot marken.
24Och Natan sade: ”Min herre kungen, har du sagt: Adonija ska regera efter mig och han ska sitta på min tron?
25För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Avjatar, prästen, och se de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija.
26Men till mig, jag din tjänare och till Tsadok, prästen, och till Benaja, Jehojadas son, och din tjänare Salomo har han inte kallat.
27Har verkligen min herre kungen gjort denna sak utan att låta din tjänare veta vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter dig?”
28Och kung David svarade och sade: ”Kalla Batsheva till mig.” Och hon kom inför kungens ansikte och stod framför kungen.
29Och kungen gav sin ed och sade: ”Herren (Jahve) lever, som har räddat min själ ur alla trångmål,
30jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag.”
31Och Batsheva böjde sig ner med ansiktet mot marken och ödmjukade sig själv till kungen och sade: ”Låt min herre kung David leva för evigt.”
32Och kung David sade: ”Kalla till mig Tsadok, prästen, och Natan profeten, och Benaja, Jehojadas son.” Och de kom inför kungens ansikte.
33Och kungen sade till dem: ”Ta med er herres tjänare och låt min son Salomo rida på min egen mula och för ner honom till Gihon.
34Och låt Tsadok, prästen och Natan, profeten smörja honom där till kung över Israel och blås i shofaren och säg: ’Länge leve kung Salomo.’
35Sedan ska ni komma upp efter honom och han ska komma och sitta på min tron, för han ska vara kung i mitt ställe och jag har utsett honom till att vara furste över Israel och över Juda.”
36Och Benaja, Jehojadas son, svarade kungen och sade: ”Amen, så säger Herren (Jahve) Gud (Elohim) min konungs Herre (Adonaj).
37Som Herren (Jahve) har varit med min herre kungen, så ska han vara med Salomo och göra hans tron större än min herre kung Davids tron.”
38Och Tsadok, prästen och Natan, profeten och Benaja, Jehojadas son och keretiterna och peletiterna gick ner och lät Salomo rida på kung Davids mula och förde honom till Gihon.
39Och Tsadok, prästen tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Och de blåste i shofaren och hela folket sade: ”Länge leve kung Salomo.”
40Och hela folket kom upp efter honom och folket blåste i flöjter och gladde sig storligen så att marken sprack (rämnade, gick söner) av ljudet från dem.
41Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sade han: ”Varför hörs det som att staden är i uppror?”
42Medan han fortfarande talade se, då kom Jonatan, prästen Avjatars son, och Adonija sade: ”Kom, för du är en ärlig man och ge oss glada nyheter.”
43Och Jonatan svarade och sade: ”Sannerligen vår herre kung David har gjort Salomo till kung.
44Och kungen har sänt med honom Tsadok, prästen och Natan, profeten och Benaja, Jehojadas son och keretiterna och peletiterna och de har låtit honom rida på kungens mula.
45Och Tsadok, prästen och Natan, profeten har smort honom till kung i Gihon, och de kommer upp därifrån med så stor glädje att staden är i uppror. Detta är ljudet som ni hör.
46Och Salomo sitter även på kungarikets tron.
47Och dessutom kom kungens tjänare och välsignade vår herre kung David och sade: ’Gud (Elohim) ska göra Salomos namn bättre än ditt namn och göra hans tron större än din tron,’ och kungen böjde sig ner på sängen.
48Och kungen sade även: ’Välsignad vare Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.’ ”
49Och alla Adonijas gäster blev rädda och steg upp och gick var och en sin väg.
50Och Adonija fruktade för Salomo och steg upp och gick och tog ett stadigt (fast, säkert) grepp i altarets horn.
51Och det berättades för Salomo och man sade: ”Se, Adonija fruktar kung Salomo för han har greppat altarets horn och säger: ’Låt kung Salomo ge mig sin ed att han inte ska slakta sin tjänare med svärdet.’ ”
52Och Salomo sade: ”Om han visar sig vara en ärbar (rättskaffens, ärlig) man ska inte ett hårstrå falla från honom till marken, men om ondska blir funnen hos honom ska han dö.”
53Och kung Salomo sände och de tog ner honom från altaret och han kom och ödmjukade sig själv inför kung Salomo. Och Salomo sade till honom: ”Gå till ditt hus.”