1Judas söner var Peres, Hesron, Karmi, Hur och Shobal.
2Reaja, Shobals son, blev far till Jahat och Jahat till Ahumaj och Lahad. Dessa var sorgatiternas släkter.
3Dessa var Abi-Etams söner: Jisreel, Jishma och Jidbash, och deras syster hette Hasselelponi,
4dessutom Penuel, Gedors far, och Eser, Hushas far. Dessa var söner till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far.
5Ashur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara.
6Naara födde åt honom
7Helas söner var
8Kos var far till Anub och Hassobeba, likaså Aharhels, Harums sons, släkter.
9Jabes var mer ansedd (ärofylld, aktad, hade mer dignitet) än sina bröder, hans mor hade gett honom namnet Jabes [hebr. Jabets; snarlikt ordet för smärta], för hon sade: ”Jag har fött honom med smärta (hebr. otsev).”
10Jabes ropade (bad, åkallade) Israels Gud och sade:
11Kelub, Shuhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eshton.
12Eshton blev far till Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahashs far. Dessa var männen från Reka.
13Kenas söner var Otniel och Seraja.
14Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joav, far till hantverkardalens släkt, för de var hantverkare.
15Söner till Kaleb [en av de tolv spejarna, se 4 Mos 13:6], Jefunnes son, var Iru, Ela och Naam, likaså Elas söner och Kenas.
16Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel.
17Esras son var Jeter, dessutom Mered, Efer och Jalon. Och hon [Bitja, se vers 18] blev havande och födde Mirjam, Shammaj och Jishba, Eshtemoas far.
18Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru.
19Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Keilas far, garmiten, och maakatiten Eshtemoa.
20Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.
21Söner till Shela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Mareshas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Ashbeas hus,
22dessutom Jokim och männen i Koseba samt Joash och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid.
23Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.
24Simeons söner var Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
25Hans son var Shallum, hans son var Mibsam, hans son var Mishma.
26Mishmas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Shimei.
27Shimei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn.
28De bodde i Beer-Sheba, Molada och Hasar-Shual,
29Bilha, i Esem och i Tolad,
30Betuel, Horma och Siklag,
31i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Biri och i Shaarajim. Dessa var deras städer tills David blev kung.
32Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Ashan, fem städer,
33och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. Där bodde de. De hade sitt särskilda släktregister.
34Dessutom: Meshobab, Jamlek och Josha, Amasjas son,
35och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel,
36och Eljoenaj, Jaakoba, Jeshohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja,
37samt Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri, son till Shemaja.
38Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blev talrika.
39De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap.
40De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog. Och där var lugnt och stilla, för de som bodde där förut var hamiter.
41Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap.
42Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner, stod i spetsen för dem.
43De slog de sista som var kvar av amalekiterna och hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.