1Kung David sade till hela församlingen: ”Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud.
2Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd.
3Eftersom jag älskar min Guds hus ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt som jag förut har skaffat till det heliga huset:
43 000 talenter guld av guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med,
5för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?”
6Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor.
7De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn.
8Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens hus under gershoniten Jehiels vård.
9Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.
10Därför [överväldigad av folkets hängivenhet till Herren och deras generösa gåvor] välsignade David Herren (Jahve) inför hela församlingen. David sade:
11Herre (Jahve), din är [ordagrant: ’till dig JHVH’]
12Både rikedom och ära kommer från dig,
13Nu (därför) tackar vi dig vår Gud (Elohim),
14[David forstätter i bönen:] ”Men vem är jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana [stora] frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand.
15För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp.
16Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.
17Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig.
18Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig.
19Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger templet som jag förberett.”
20Därefter sade David till hela församlingen: ”Lova Herren er Gud!” Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen.
21Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel.
22De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst.
23Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom.
24Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo.
25Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som varit kung över Israel före honom.
26David, Ishais son, hade regerat över hela Israel.
27Den tid han regerade över Israel var 40 år. [1010-970 f.Kr.]
28Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.
29Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika [Samuelsböckerna], i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika.
30Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som mötte honom och Israel och alla andra länder och riken.