1Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.
2När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn.
3Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka, en dadelkaka och en druvkaka.
4Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud:
5Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler.
6Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
7På den dagen gav David för första gången denna sång av lovprisning till Herren (Jahve) till Asaf och hans bröder:
8Tacka Herren (Jahve), åkalla hans namn;
9Sjung till honom, musicera till honom,
10Beröm er i hans heliga namn,
11Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning],
12Kom ihåg hans underbara gärningar,
13Abrahams säd, hans tjänare,
14Han är Herren vår Gud (Jahve Elohim).
15Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
16Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
17Han har bekräftat det till Jakob som en stadga,
18Du säger: ”Till dig ska jag ge Kanaans land,
19När de bara var ett fåtal, ja mycket få,
20när de gick från land till land,
21tillät han ingen att göra fel mot dem,
22[Och sade:] ”Rör inte mina smorde (utvalda)
23Sjung till Herrens (Jahves) ära,
24Gör hans ära (mäktiga närvaro) känd bland folken,
25För stor (storslagen) är Herren (Jahve), högt är han prisad,
26För alla hednafolkens gudar (elohim) är tomhet (hebr. elilim, snarlikt ordet för gudar, användandet ),
27Majestät och härlighet är inför hans ansikte (omger honom),
28[Stycket inleds med tre uppmaningar att ”ge till Herren”.]
29Ge till Herren (Jahve), den ära som tillhör hans namn.
30Bäva inför honom, hela jorden (hebr. erets),
31[Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]
32Må marken vara glad, tillsammans med allt på den.
33inför Herren, för han kommer,
34Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
35Och säg: ”Fräls oss Herre vår Gud (Jahve Elohim)
36Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim)
37David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
38Oved-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Oved-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.
39David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon,
40för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den undervisning som Herren (Jahve) hade gett Israel,
41och dem tillsammans med Heman
42Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.
43Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.