1Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, murare och timmermän för att bygga ett hus åt honom.
2David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, för han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
3David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar.
4Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo,
5Jibhar, Elishua, Elpelet,
6Noga, Nefeg, Jafia,
7Elishama, Beeljada och Elifelet.
8När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det drog han ut mot dem.
9Filistéerna kom och ryckte in i Refaimdalen.
10David frågade då Gud (Elohim): ”Ska jag dra upp mot filisteerna? Kommer du då ge dem i min hand?”
11De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: ”Gud bröt ner mina fiender genom min hand som en flodvåg.” Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
12De lämnade sina gudar där, och David befallde att de skulle brännas upp i eld.
13Men filistéerna ryckte in i dalen igen.
14När David frågade Gud på nytt, svarade Gud honom: ”Du ska inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och anfall dem från det håll där bakaträden står.
15Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar ska du dra ut till strid, för då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.”
16David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer.
17Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.